Alltså är det något man fått vänja sig vid pga pandemi är ju att alla planer kan ändras. Jag tycker det har varit delvis frustrerande, delvis skönt. Att flytta på ett möte eller ställa in något är inte fullt så jobbigt som det var förut. Alla vet att en nysning kan ändra om allt. Sedan är det ju jobbigt att aldrig kunna planera något "hej jag ska EVENTUELLT ha en liten tillställning i trädgården, KANSKE nästa fredag, om inte någon nyser eller hostar" Ja ni vet ju. Vi lever ju i det. Sommaren är väl ändå jobbigast? Jag längtar ihjäl mig efter min syster i Italien. Vi brukar ju hälsa på varje juni, jag och barnen. 2019 kunde jag inte åka för då såg jag ut såhär: Och förra året pågick det en pandemi, ni kanske hört om den. Och i år... Ja då hade jag en liten gnutta hopp, men vettesjutton. Tror inte det går. Man ska testa sig och barnen och få resultatet i tid, få okej på det, resa och sedan göra test där på plats och får resultatet i tid och få ok. Tror jag. För båda doser vaccin kommer jag inte hinna få. Och barnen kommer ju inte vara vaccinerade. Ja men nu blev det ett långt inlägg för det jag egentligen ville skriva om – så ovanligt. Med denna långa inledning så ville jag väl konstatera att livet är fortsatt oförutsägbart och efter förra veckans vobbande så ligger jag efter med jobb. Vilket gör att när två av mina inplanerade möten – när jag kollade av "ses vi imorgon?" – möttes av "Gah jag har tänkt fel, kan vi ta det nästa vecka?" gav mig: Aaaah vad skönt!-reaktion. Det var som att jag fick två hela dagar. Även om jag såklart ser fram emot båda dessa möten så - aaaah vad skönt. Nu ska jag jobba som en gnu för att komma ikapp!! Saker som ställs in kan vara supersurt, men det kan också vara en gåva – en gåva med tid. Det finaste man kan ge någon. Började denna tidsgåva med att leta på Marketplace och Blocket efter pussel – kanske inte riktigt det jag skulle men... Vi hade utvecklingssamtal för Nou – nej men gråter ju lite av att höra folk prata om Nou, hur hon lär sig saker, hur hon är, vad hon gör om dagarna, att hon är glad, att hon är bestämd, att hon vet vad som ska hända och tar på sig väst och springer till dörren, att hon tvättar händerna och hämtar napp och snutte och lägger sig för att vila – nej men 😭😭😭❤️❤️❤️ Älskade lilla barn!!!! Hur som helst så fick vi veta att hon älskar pussel! Så ja, nu måste jag ägna arbetsdagen åt att kolla blocket och marketplace och eventuellt vårt eget förråd. Attans, jag som ligger så efter med jobb... Okej jag SKA jobba lite. På tal om inställda saker så hade jag även en inplanerad poddinspelning av mellansnack i måndags. Men Jeannette hade den inplanerad idag. Det var ju käckt att vi bokat olika dagar – he he... Så vi bestämde att vi poddar måndag kväll, på distans för första gången. Vad hände? Klockan 22.30 stapplade jag ner för trappen efter en kväll med 200 bråk och olika saker som fördröjt läggning och någon liten powernap mellan allt. Och så ba: men gu vi skulle ju podda!?? Nej har Jeannette skickat 100 sms nu och sitter där redo?! PANIK! Kollar telefonen, inga sms. Hmm... Smsar Jeannette: "du, vi skulle ju podda, men jag blev precis klar med kaosläggningar och är helt slut... Har du somnat eller sitter du redo och väntar? Ska vi sova istället och ta det imorgon?" Svar: jag somnade och vaknade precis nu och tänkte också "shit podd!". Vi sover vidare och tar det imorgon! Lite Madicken-feeling ändå! Så glad att Jeannette också fick hjärnskakning! Fast ja, somnade då, ja ni hajar... Nä men om man skulle ta och börja rita lite då? Planen är att göra bilderna: socker är knark, hängmatta är provocerande, packa lätt till plajan, familjeliv och bilbarnstol, presentera sig själv eller "när mor har sovmorgon". Vi får se vad det blir... Gjort en supernoggrann skiss i alla fall.
