Jag kan ha nämnt att frågan kring fler barn cirkulerar i mitt huvud en del. Jag skulle säga att den cirkulerar där i princip hela tiden. En gång frågade jag Mattias hur mycket han tänkte på det och han tänkte i princip inte på det alls. Vilket gjorde mig lite irriterad och avis. Å andra sidan vet jag ju att man kan släppa saker när någon annan bär frågan. Vilket ju jag i detta fall ganska tydligt gör. Hur som helst så har det väl lutat mer åt "det är bra som det är" senaste tiden frågan kommit upp. ALLTSÅ det ÄR bra som det är, jag har ju världens finaste barn!! Det är ju liksom inte pga missnöje med de två första som jag velat ha en trea. Tvärtom. Men ja ni hajar. Vi har det bra, det här blir bra! Typ så, har tankarna varit. Men jag får hjärtsnörp varje gång jag ser en UL-bild, gravidmage eller bebis. Så jag vettesjutton hur jag egentligen känner. Så kluven? Jag sa i alla fall att om vi nu hade bestämt oss så tyckte jag att han kunde knipsa, jag är klar med preventivmedel. Sedan pratade vi lite om det. Vi kände väl varken att vi var super-på eller super-av på det förslaget. Knipset alltså. På natten när jag inte kunde sova låg jag och tänkte på det. Varför man inte bara: OKEJ, knipsa it is! Om man nu bestämt sig för att det inte ska bli fler bebisar. Och det är väl lite pga läskigt med ingrepp men allra mest är det ju för att det är så definitivt. Och då insåg jag att det är ju PRECIS så jag känner för varje dag som går. Som att jag långsamt rör mig mot ett "knips". Vilket jag ju faktiskt gör. Jag insåg också då att det är lätt för en snubbe att ha en chill inställning till hela "fler barn eller inte?" eftersom det egentligen inte är definitivt. Men om vi skulle säga att alla snubbar som fyller 45 ska knipsas så kanske det skulle se annorlunda ut? Det jobbiga att skriva detta inlägg är att jag inte vill skrämmas eller säga att barn efter 40 är omöjligt – jag VET att det inte är så. Men jag vet också att vi kvinnor ständigt matas med hur fertiliteten sjunker drastiskt efter att man fyllt 30 och läste nu på Annika Leones blogg att man har typ 5% chans att bli gravid efter 40. Gäller såklart ej alla!! (hon gör f.ö. en fertilitetsutredning som jag blev väldigt nyfiken på). Det viktiga i detta inlägg är inte kvinnors avtagande fertilitet utan att männen inte går igenom samma sak och nog faktiskt inte KAN fatta stressen. En kompis sa att det hade varit mycket bättre om mäns och kvinnors fertilitet funkade på samma sätt. Jag håller med. Jag går runt med en "nu eller aldrig"-känsla. Inte BARA pga fertilitet utan på grund av allt i livet liksom. Det är emellanåt rätt tröttsamt.
