Den är lite märklig den här sommaren. Jag har beskrivit den ”som en väldigt lång helg”. Vi har varit hemma mycket. Gjort en del utflykter, varit en sväng på landet, försökt sysselsätta barn, tagit det lugnt men också fortsatt med vardagsbestyr eftersom vi är hemma. Ja. Som sagt, som en lång helg. Jag har lite svårt att släppa tankar på jobb. Men ni vet, de ligger där långt bak och petar till mig så jag inte ska glömma. Jag GÖR ju inte mycket jobb. Jag tänker på det. Både lite jobbigt och kul! Vädret spelar ju roll också. När det var riktigt sommarväder var vi på stranden och smorde in oss med solkräm typ hela dagarna. Sedan orkade man inte mer. Då var det semesterfeeling minsann!! Vi har ändå haft strandkänslan även de kallare dagarna eftersom vi tagit eftermiddagsdopp med obligatoriskt sandsamlande som vi placerat i hallen och sedan tagit hjälp av fötterna för att sprida ut i huset. Ni vet, ”skrapa av foten mot vaden-grejen”. Effektivt sätt att sprida ut beach-känslan! Mest av allt saknar jag mamma och pappa. Vi brukar ju hänga hos dem länge om somrarna. Nu har vi setts på lunch två gånger och förhoppningsvis lite mer häng med dem nästa helg, men utomhus och vi bor inte där. Det är ju inget att älta, det är så det är. Men det är lite sorgligt. Bilden som sammanfattar sommaren 2020... Den är både fin och sorglig! Hur har NI det??
