Att fixa pass till familjen är en enkel sak. Först kollar man alla familjemedlemmars pass, jorå det är lugnt de håller några månader in på nästa år. Några veckor senare får man höra av en påläst syster att det resmål vi ska till kräver att passen är giltiga ett halvår efter resan. Okej nya pass ska göras för tre av fyra familjemedlemmar - inga problem. Man bokar bara tid och skriver ut blanketter för medgivande från andra vårdnadshavaren. Ute en hel månad i förväg. Så vuxet. Så bra. Morgonen för passfix. "BUSSEN GÅR OM 4 MINUTER VI MÅSTE UT NUUUUU!!!" Eh skulle du inte ha med några blanketter förresten? Jo!!! Hämta! Vaffan de ska ju bevittnas!? Kan man ringa på hos grannar kl 7.30? Jo det kunde man, men ingen öppnade. Fan!! Okej du får följa med, trots att det inte alls går pga jobb. Aaah! Vi åker i förväg så vi inte missar tiden helt. Åhååå flax! Vi träffar förskolekompis mamma som ska med samma buss och som kan bevittna! Troligtvis behövs bara ett vittne! Underbart!! – Älskling du behöver inte komma efter, vi har fixat det! Wihoo! Trodde vi ja. Om jag bara inte hade missat det lilla fältet där man fyller i barnens personnummer. Både underskrift vårdnadshavare och vittne är lika med ogiltliga. Kan jag inte fylla i personnumren nu? Nej nu har jag ju sett att de inte stod där. Så om jag bara hade fyllt i, där i väntrummet så ... jo ... mamman lätt knäckt. "Men ni kan komplettera med vårdnadshavarens underskrift efteråt, vi gör allt klart så pausar jag bara tills vi får in det." Tack. Tacktacktack från botten av mitt stressbultande hjärta. Foto på barn nummer ett - klick - klart. Foto på barn två - klick - nej - klick - oj vi provar igen - klick - hmm försök att inte gapa - klick - man får inte ha utsträckt tunga - klick - nja alltså prova stänga munnen lite - klick - oj inte så mycket kanske - klick - kan du kolla här uppe - klick - nej nej bara ett till snälla - nej gå inte ner från pallen - snälla det går superfort nu - bara ETT till okej - klick. Hmmmmm ... låååång tids fundering - rådfråga kollega - diskussion - fundering - vi vågar inte chansa genom att radera den här -vi kör på den - klart! Redan? Lätt som en svett...plätt menar jag! Passar bussen tillbaka perfekt, lämna förskola och mot jobb. Det blev ju ganska bra ändå! Sedan den utdragna diskussionen "när kan vi ha tid att åka och lämna kompletteringen egentligen" x10. Idag kan du göra det älskling - mm jo okej - tog med de gamla passen så de blev makulerade. Bra!! Tack! Pling! Sms! Passen är klara! Hurra! Sedan den utdragna diskussionen "när kan jag få tid att åka och hämta passen egentligen" x5. Måndag. Måndag blir PERFEKT! Genom snömodd, där reser sig byggnaden, jag ser ljuset! Snart är detta klart! Snart kan vi sitta där med våra fina (host host!) nya pass och bara skratta åt livet - precis som i en toffife-reklam! Hej jag ska hämta ut tre pass. Har du med de gamla? Nej de har min sambo redan makulerat ju!!!? Lite ilande oro i magen. Barnens ja, ditt nej. Finns det NÅGOT sätt jag kan få ut det? Nope. Kom tillbaka med det gamla. Okej. Vi ses igen då. Vi är ju ändå stammisar nu. Gu va mysigt det ska bli, när vi ses igen! Bff! Sms: kunde inte hämta ut mitt. Trodde du makulerat det också. Måste åka tillbaka igen. Sms-svar: jag visste inte ens att du gjort nytt pass. Kommunikation när den är som bäst. Nu ska jag bara planera in en resa till polishuset igen då. Känns spännande! Nytt och fräscht liksom. Men också med en liten känsla av deja vu ...
