Den sämsta dagen någonsin | Hejhejvardags blogg

Klockan 12.47 sa Märta att "det här är den sämsta dagen någonsin!". Jag kanske inte helt håller med. Men inte var det den bästa. Inte näst bästa heller. Inte näst näst bästa heller ...

Jag vet inte riktigt om vi alla bara var lite för trötta från start, eller om dagen bara var dåligt planerad, eller om det var den klassiska snöbollseffekten som startade med den lilla minibollen att försöka komma iväg till kiosken för att hämta paket/åka karusell. Veckopeng skulle användas och slantarna hann ju komma bort både en och fjorton gånger. Maja ville sätta sig i bilen redan när jag inte ens borstat tänder än mindre tagit på mig några kläder. När jag femtioelva turer senare var klar ville hon däremot INTE sitta i bilen.

Man kan säga att INTE blev lite trenden för dagen. Och jag tänkte på Malin Wollins grymma lista och punkt 10 "säg ja", en punkt jag ofta anammar och gillar, och ändrade 90% av mina NEJ till OKEJ, för att köpa mig tid och kraft men sällan har det funkat så dåligt som idag. Det kom liksom bara nya förslag och krav för varje "okej" jag gav.

Jag har köpt glass och trädgårdshandskar (ett par VAR till barnen – kommer helt klart att klassas som #åretssämstaköp), jag har kört runt barn på kundvagn, jag har blundat för barn som kört själva och lekt lite för mycket i butik. Jag har väst mellan tänder (bara ca 120 ggr) och jag har tvärnitat på vägen och hittat mitt inre monster. (Dessutom välte mitt tröstköp – ännu en kaktus – under denna tvärbromsning. Det finns ingen ände på orättvisorna!) Men inte ens monstret från mitt mörka inre bet på 4-åringen idag?! 5-åringen däremot jobbade febrilt med medling, hårda slag med syster, gråt och medgörlighet. Stackarn.

Jag har nästan-gråtit säkert fyra gånger. Jag har stekt pannkakor med full kissblåsa för att inte förlora en sekund till innan maten serverades (här hör ni sorgliga stråkar i bakgrunden). Jag har också hållit ett mentalt tacktal till napp, snuttefilt och iPad.

Vi har kramats och blivit sams, blivit osams igen fyra sekunder senare och vi har kramats igen. Innan nästa fajt. Ibland har vi inte hunnit kramas klart innan nästa konflikt startat. Jag har suckat, himlat med ögonen och loggat ut mentalt. Det har dragits i hår, det har slagits (inte jag) och det har vrålats i lock-för-öronen-volym.

Men! Nu ska jag inte bara sitta och gnälla. Vi har också planterat blommor, blåst såpbubblor, lagt fjorton pussel och, och, och ... nä, igen idé att försöka putta denna dag från värdo-lådan till nån gulligull-låda. Huvudvärken som bultar över höger öga verkar inte ge sig, barnen brottas i skrivande stund i soffan. Ni vet, på den nivån att de än så länge skrattar men man VET att det vilken sekund som helst spårar ur. Jepp. Nu spårade det.

Okej nu måste jag slita barn ifrån varandra. Och ta en huvudvärkstablett. Och en valium. Eller fem.

Ps: dagen avslutades med att 4åringen ville leka med rivjärnet alternativt brödkniven och blev mycket upprörd när jag sa NEJ (ett av de 10% som ej blev "okej") och i besvikelsen tog hon till diskborsten och svängde den mot mig. Mysigt stänk i hela mitt fejs. En härligt bensinliknande krydda på min eldiga dagsform... Jag låste in mig i badrummet.

Sedan kramades vi länge. Länge länge länge.

Nu håller vi tummar att vi nått kvoten för fajt för denna dag (denna vecka? Detta år?!).

Ps 2: hon somnade i soffan 19.02. Lilla mos! Nu tänker jag BARA på hennes tre mycket genomtänkta klädombyten (pga sugen på nya kläder) och på när hon stormade ner för trappan kl 18.34 och sa "SKA VI GÅ TILL BADHUSET?! NELLA?!". Ljuvliga varelse!