Jo men jag tackar jag! Här firas det för fullt! Det är ju inte varje dag man blir 37! (Fö nåt fel på blorren som gör att första stycket dubbleras, ska försöka göra dem korta fram tills det löst sig) Allra först måste jag säga: TACK för alla era svar på vilka ni är i onsdagens inlägg! Såååå kul att läsa! Känner att jag nog älskar er hela bunten!! Och så många roliga frågor/förslag på inlägg! Har sånt bloggsug nu - yay! Dock inte mkt tid innan semestern klingar ut om 1,5 vecka... men OJ som jag ska blogga loss då! Men denna STORA dag då?! Jag har haft en grymt bra dag med sång och presenter, lyxig frukost (vispad grädde, blåbär, jordgubbar och kanelbulle!!) och löprunda. Sedan åkte vi till mina föräldrar. Mattias och jag kunde sitta och babbla hela resan, bilresor är bra för relationen! Eh well när de inte ser ut såhär: Väl framme så badade vi och hängde med päronen, syrra + syskonbarn. Åt god middag och MASSOR av ost och en grym tiramisu som min pappa är proffs på till efterrätt. Nu ska jag strax sova men försökte först jaga ut en gigantisk geting. Lyckades TILL SLUT få ut den. Andades ut och då dök den galne brorsan till getingen upp. Alltså seriöst galen! Stor som en fågel (tyyyyp) och helt hysterisk. Flög upprepade gånger upp i taket och in i väggen och flängde fram och tillbaka. Jag ställde ut lampan på balkongen för att locka ut den och efter en rad misslyckade försök (pga flög hellre in i väggen om och om igen än ut) så störtdök den ner mot mig och lampan som jag släppte i panik. Den gick inte sönder, tack och lov, och jag hann plocka in lampan och stänga dörren. Men alltså nu dunsar getingen på fönstret. Seriöst! Den ska liksom in igen har den tänkt. Den verkar så galen att jag blir lite rädd... kan den låsa upp dörrar? Bryta upp ett fönster? Å andra sidan verkar den rätt korkad som sagt... och ja, jag behöver nog lägga mig. Några bilder från dagen som avslut: Man kan ju nästan inte se på mig att jag sprungit eller jag menar man kan ju nästan inte se mig pga samma färg som husväggen. Present nummer 1: Älskar den så mycket som man kan älska materiella ting. Dvs MYCKET. Sedan fick jag den HÄR!! (Tröjan alltså): Sedan fick jag jättemånga av barnens saker, noggrant inslagna med mycket tejp. Maja gav bort Märtas hund att ha på ryggsäcken, Märta gav bort glasfågeln hon fått av mig förra påsken ("först tänkte jag inte ge bort den, men sedan kom jag på att vi kan köpa fler, så du får den mamma!"). Jag fick också ett hårspänne de fått av mormor och morfar. Ingen dålig dag som ni hör! Höll på att glömma vad rubriken handlade om! Som ni ser ovan är ju Mattias grym på presenter. Jag är inte alls lika bra. Men i somras kom jag på att vi skulle köpa en hängmatta till svåger och svägerska som "inflyttningspresent" till landet. Den idén var så bra att Mattias försökte sno åt sig äran till den vid några tillfällen. Den var alltså så bra att presenternas mästare ville ha kommit på det. Jag var nöjd. Tills jag insåg, efter att vi gett den, att vi gett bort ett hån. Den hängde där, ny och fin och helt orörd. Eftersom paret ifråga har smååååå barn och noll lediga stunder. Noll hängmattestundet. Så att eeeeeh ... jag var inte så bra den gången heller.) Så fin och ensam den är där mellan träden (Men seröst?! Nu dök den ännu trögare getingtvillingen upp och jag har aldrig sett någon missa mål så många gånger? Krypa på gardinens utsida och ändå inte fatta att ett steg bakåt är FRIHET. Krypa på precis alla lister kring en vidöppen balkongdörr och ändå flyga rakt upp i taket istället för ut. Jisses... jag övervägde att döda den pga så trött på tröga läskiga getingar nu, men vågade ej pga 1. Hur har man ihjäl en fågelstor geting? 2. Om jag missar och den sticker mig kommer jag få i mig litervis med gift. 3. Om den dör sänder den säkert ut signaler och sedan har jag 47 galna jättegetingar att ta hand om. Jag lyckades till slut klippa till gardinen så den knuffades ut på balkongen, där dunsade den mot markisen fyrtioelva gånger, jag smällde igen dörren och den flög mot rutan några gånger till. Men nu har den tystnat. För ett tag iaf. Jag är HELT svettig nu. Känns som jag blivit jagad av rabieshundar. (Va? Vaddå dramatisk?) Lite korkade hundar kanske, men läskiga. Och om jag ska vara riiiiktigt ärlig så kanske de inte var så stora som fåglar, men ca 5 cm var de. På riktigt!! Okej. Ska sluta snacka getingar nu. Var bara tvungen att skriva skräcken ur mig.)
