Förra julen så hade jag gjort en sådan där paketkalender. Eller, jag och barnen gjorde den tillsammans. Den var jätteful och vi satte glatt upp den på barnens dörr, utan ett enda paket, sista november. – Men hur ska presenterna komma in? undrade Märta när vi låg i sängen på kvällen. – Eh… jo det kommer tomtenissar och fyller på den! Tystnad ett tag. – Kommer de in här på natten?! Lätt orolig röst. – Ja men alltså, de smyger bara in och fyller på presenter och sedan går de. Tystnad en stund till. – Hur ska de komma in?? – De kan sådant där vet du! – Tänk om jag vaknar!? – Nej man sover alltid när de kommer! Stämningen är nu inte mysig utan väldigt orolig. – Jag är rädd mamma! Jag vill inte att det ska komma in någon här! – Äsch vet du Märta, det finns inga tomtenissar. Det kommer inte någon tomtenisse, det är mamma och pappa som fyller på kalendern. Ja, så länge lyckades jag ljuga. Jag tycker varken från eller till med sådant här, eller alltså, det finns inte ETT rätt svar. Vissa saker är magiska och behöver lite kryddning för att få bevaras. Andra saker blir obehagliga och behöver inte dras vidare helt enkelt. Nu till tandfén! Märta tappade en tand när vi var hos min farmor i helgen. Hon ville lägga den i ett glas på kvällen, men jag hade ju inga pengar med mig så jag sa att tandfén inte visste om något eftersom vi var bortresta. Men Märta ville prova ändå! Okej okej sa jag. Dagen efter hade det inte blivit någon peng så vi tog med tanden hem och lade den i ett glas. Då kom frågor hur tandfén vet att man tappat tanden, hur hon ser ut, om man kan skriva till tandfén och så vidare. Jag svarade ”jag vet inte” på allt för att inte slingra i mig i ofrivilliga skräckhistorier igen. Sedan försökte jag: – Det kanske är så att en tand blir en peng om den ligger i vatten ett dygn bara! (så skulle vi slippa en påhittad karaktär tänkte jag). Men då ville Märta göra experiment med tand i glas på dagtid och så vidare och då kände jag att här var jag inne och snårade in mig igen. Så jag sa bara att ”men just ja, det provade vi ju i natt, den var ju fortfarande tand på morgonen”. Tanden byttes mot peng efter att barnen somnat. Inga oroligheter om inbrottssugna tomtenissar. Men jag får ändå lite tveksamheter om sådant här. Alltså inga jättestora kval direkt, men jag tycker inte helt om att hitta på. Även om det i detta läge kändes som att hon VILLE tro på det mer. Så nu undrar jag såklart: Hur gör NI med sådant här, påhittade figurer? Tomten, tomtenissar, tandfé, påskhare...vad finns det mer? Och vad har ni för tankar om det? Jag har gjort en gif-animation = stolt.
