Nästan alltid på kvällen när jag ska sova så får jag längt efter mina barn. Och lite dåligt samvete. Letar upp ett tillfälle när jag varit tråkig mamma och känner mig dålig. Fina barn, de ska ju bara ha kramar och kärlek! Nu har jag märkt att jag får dåligt samvete över att Nou får så mycket tid av mig. Gått och lagt mig och tänkt på alla kramar jag inte gett storbarnen. Känt mig otillräcklig. Tyckt synd om M&M. Sedan kom jag på att jag som sagt alltid känt såhär. Det var så skönt att minnas 2000 andra kvällar jag legat och känt det där. Att det inte har med Nou eller vår nya familjekonstellation att göra. Egentligen. Nu ska jag godnatt-pussa storbarnet som sover hemma. Det andra har sin allra första övernattning hos kompis! Min lilla triss. Längtar efter dem alla tre. Tur att två ligger med mindre än en meters avstånd från mig.
