Idag sa jag minst 2500 ggr att barnen skulle ta på sig kläder och borsta tänderna så vi kunde komma ut. En stund senare, oförändrat läge och jag väste med gurglig stämma att det bör ske NU för snart blir jag tokig. (Föreställ er en vulkan som ryker och stänker lite lava). En halvtimme senare fick jag - som ni nog förstår, använda frasen: det var det DÄR jag menade med tokig!!! Kom vi ut? Ja det gjorde vi. Och två dagar i rad har jag haft helt ljuvliga stunder med Nou glidande på snowracer bakom mig och promenad i 40 minuter - FYRTIO! Hur härligt? Men nu var det en dag som denna. Och det batteri som skulle fyllas på med kall luft och raska fotsteg i snön blev istället urladdat i isig backe som för litet barn prompt skulle upp i. Den envisheten?! Jo men det blev ett mysigt mor-tar-vrålande-barn-under-armen-moment. Gu va jag älskar de stunderna. Jag vrålade till några andra föräldrar (som jag alltså känner) att de skulle hälsa Märta och Maja att jag gått. Sedan gick vi hem och drack varm choklad. Senare insåg jag att jag hade haft barnskrik (från olika åldrar) i öronen TYP hela dagen. Inte underligt jag var slut. Men en sak som laddat batteriet är denna film. Använder den på riktigt för att tanka. Den borde säljas som energi-shot. https://www.instagram.com/p/CJ2_JqTnuEI/?igshid=1ch7jsqb2qcj5 God natt fina läsare! Är så glad att ni hänger här med mig!
