Jag brukar vara rätt chill med matlarm och löpsedelstoff. Ni vet, chips som är livsfarligt ... om man äter sin kroppsvikt i chips dagligen typ. Man ba: jag försöker! Pga chips är livet. Eller socker är knark!!! Man ba: nej, socker är socker. Godare att äta än att snorta. Men det här citruslarmet känns lite allvarligare? Kan det vara orden nervgift och defekter på hjärnan som gör att det är svårt att klacksparka...? Vi hade såklart fyllt hela fruktskålen med apelsiner och klemmisar dagen före larmet. Och nu vet jag inte vad vi ska göra med dem riktigt... Pratade med Lisa om det hela igår på telefon. Berättade att min senaste plan var att slänga var femte frukt. Det var ju ändå bara de som visat spår av det farliga ämnet. Hon tyckte det var lite slösigt och tyckte istället skulle dela ut till familjen, lite som ett spel – vem får den femte frukten... Som rysk roulette orange style, fyllde jag i. Vi är kloka tillsammans Lisa och jag. Jag får se hur vi gör med fruktskålen. Innehållet alltså. Själva skålen behåller vi ett tag till. Tills Mattias tycker den stör inredningen eller nåt och i smyg gör sig av med den. (En pik till min man, alla ni andra kan scrolla förbi). Men om jag får stoppa skämten åt sidan en stund: ja panik över citrusfrukter barnen stoppat i sig. Att Nou hunnit suga på en del klemmisklyftor. Men jag kan ju välja bort detta. Tänker på alla dem som jobbar med att plocka frukterna. Vad de utsätts för. Fy sjutton alltså.
