Nu tror ni att jag ska skriva "skoja!!" ang rubriken eftersom 1. Vem har bra hjärnfokus? Inte jag. Och 2. Jag verkar ju börja 100% av alla blogginlägg så. Iaf om man kollar senaste två dagarna. Men där tror ni fel! För jag skojar ej!! Såhär. Dagen har varit, för att uttrycka mig milt - intensiv. Jag har varit mestadels själv med alla ca 200 barn och de har varit på varsitt kalas, vid olika tider och det har varit lunch, bebismos, bebisgnäll, storbarnsgnäll, knytis-förberedelse osv. Jag har vid åtminstone 2 tillfällen tänkt att nej nu börjar jag gråta. Jag har också märkt att storbarnen får stresspåslag maximum när Nou gnäller utan avbrott - det var lite skönt att märka att fler påverkas. Ibland tänker jag att det är jag som har för lite tålamod bara. Hur som. Sedan rusade jag in i duschen och ut igen, slängde på mig kläder och smink, sa hejdå till ett storbarn som skulle sova borta, sa hej till andra storbarnet som kom hem från en kompis, tog med mig lillbarnet och två spenatpajer och drog på en kompis 60årsfest. På vägen dit malde hjärnan i 220 om allt som skulle göras/hade gjorts/inte hade gjort osv. Sedan kom jag till kalaset. Pratade med svinbra människor. Andades. Nou sov i min famn. På vägen hem tänkte jag på promenaden med en kompis på morgonen, på festen och kära återseenden, på stunderna när barnen och jag ritat vik-gubbar. Jag tänkte, helt utan ironi, att vilken mysig dag det blev! Sedan kom jag på det där med att jag nästan gråtit och allt annat mindre myzzz... men kunde inte känna det. Då tänkte jag: vilket bra fokus hjärnan har! Tänkt att den ba: mysig dag ändå. När det egentligen var 70/30 fördelning mellan svinjobbigt och skoj. Eller kanske 80/20... Ändå bra gjort hjärnan. Det ska du ha tack för. Fotade INGENTING. Eller jo, en bild från idag. På vårt inspirerande helgfrukostbord.
