Först och främst: TACK att jag fick landa i er rosa, fluffiga famn igår när jag grät ut om mitt dåliga samvete. Man kanske inte alltid kan läsa av känslan i inlägg jag skriver, men vissa är verkligen svåra att skriva, för jag är så rädd för mothugg (och i min värld kan "mothugg" vara "ej medhåll" vilket gör mig till FÖR känslig bloggare stundvis). SÅ TACK! Jag har läst alla kommentarer, flera gånger! Men inte svarat än, I will! Hur som helst! Ja skrev ju häromdagen att jag var med i Life with Kids podd tillsammans med Hormoner&hemorrojder-Tessan. Nu finns avsnittet! Det är babbligt och bubbligt! Jag vågade först inte lyssna för jag var så rädd för social bakfylla. Men till slut tänkte jag att jag MÅSTE innan avsnittet kommer ut och det gick bra! Jag pratar ALLDELES för fort och sluddrigt emellanåt, men det kan ni veta – om ni lyssnar – att det är bara bra att ni inte hör, för jag snackar way too much, så missar man nåt kan man vara glad!! Här hittar ni avsnittet (avsnitt 54). Det är ju så skönt att babbla?? Alltså, minns ni den här artikeln som cirkulerade ett tag, av nån som suttit bredvid ett par på restaurang och mannen i det paret babblade på HELA middagen och frun ställde lite frågor och kom med lite kommentarer men sa typ inget själv. Jag är mannen. Jag babblar. Och babblar och babblar. Det är som att jag liksom analyserar och sorterar och reder ut och reflekterar som bäst när orden kommer ut. Och så måste det sitta nån stackare där på andra sidan och ta emot. "kul" Jorå. Såatteeeeh. Man ska väl ha sin sociala bakfylla, man förtjänar väl den.
