Att vara förälder är att ständigt bli avbruten, att aldrig ha fullt fokus eftersom ena örat/ögat/både ock är på annat håll. Att sällan prata till punkt och väldigt ofta inte riktigt hinna klart.Häromdagen kom jag hem och upptäckte att middagen fortfarande inte var avdukad och pastan i kastrullen hade börjat bli sådär luft-hård. Då hade jag under påbörjat röj blivit avbruten av bråk, följt av toabesök, följt av något som höll på att falla ner från en hylla, följt av någon som slog sig, följt av ytterligare ett gräl och som lösning på stämningen kommit på den briljanta idén att gå ut och cykla för att sedan hamna i lekparken för att till slut komma hem och upptäcka att varken Mary Poppins eller Harry Potter hade städat köket medan vi var borta. Jag ser tecken på mina avbrutna planer lite överallt; en resväska med två plagg i, tre påbörjade sms, ett wordfeud-meddelande om förlust pga att tiden gick ut, en halvdrucken kopp kaffe ... Eller som ikväll när jag gick och la mig och upptäckte att jag hade en rakad armhåla. En. (Hade dessutom haft linne hela dagen). Kan ni inte berätta om era ofokus/resultat av disträ person/avbrutna handlingar? Typ "blev avbruten under påklädningen - glömde således bralla"?
