Ni hajar att det inte kan vara lätt att vara jag – beslutsångesten personifierad – eftersom det är så många beslut som måste fattas VARJE dag. Idag skulle jag in till stan på lunch och lite ärenden. Hade bestämt mig för att ta bil till Söder och parkera där pga där vet jag var jag kan parkera och var det finns plats. MEN sedan...kom jag på att det var onödigt att betala vägtullar och parkering om jag skulle hinna med en buss. SÅ gör jag. Eh, jo såklart mer miljövänligt också. MEN sedan... kom jag på att om jag ställer mig på pendlarparkeringen så kommer jag ha chans till fler bussar. När jag väl kom till pendlarparkeringen så fanns FLERA lediga platser. Så jobbigt!!! Körde givetvis nästan ett helt varv, eftersom det kanske fanns en bättre längre fram och fick sedan svänga in på den sista möjliga för att inte vara pinsam och köra mer än ett varv. Det fanns ju folk där som kunde se. Ja sedan var det ju lunch som skulle väljas och DESSUTOM hade jag tagit på mig att handla present till dagmamman. Jag hade redan mejlat om förslag på inköpsställe och peng, och kunde inte gärna mejla om detaljer som "vad exakt tycker ni ska ligga i korgen med delikatesser? En eller två ostar? Marmelad eller inte?" Herreguuuu, helt svettig efteråt, även om jag överlät det mesta till världens mest engagerade expedit som flera gånger lade hakan i handen och grubblade på vad som skulle funka mer i korgen. När jag gick av bussen kände jag att jag stoppade telefonen i samma ficka som busskortet och tänkte att det var inte så bra eftersom kortet skulle ramla ur när jag lyfte ut telefonen. Det måste jag komma ihåg 50 meter bort till bilen. Såklart en omöjlighet att minnas något så länge så väl hemma insåg jag att busskortet inte låg i fickan. Åkte tillbaka men inget kort på backen. Så något glad jäkel får nu åka upp mina 200 kr. Men ja, jag sparade ju in på trängselskatt och parkering. Och just ja, miljön också!!
