Klockan är strax 23 och det känns som att jag lagt barn i fyra timmar. Vilket jag också har. Det började med att Nou verkade väldigt trött vid sju, så jag försökte lägga henne. Men hon vägrade och jag gav upp - hellre middag med familjen än buffande och vaggande av skrikigt barn som ej vill sova, som ordspråket lyder. Hann käka lite innan barn nr 2 ville att jag skulle lägga henne (ja hon var sjuk vet jag nu, hur galet annars med ett barn som BER om att få lägga sig?!). Efter den läggningen hann jag med lite middag till, och ett snabbförsök att lägga Nou i vagnen - gav upp rätt fort där med. Hon fick vara uppe. Till slut somnade hon i min famn när middagen var slut. Då tog jag mig an den enda vakna barnet. Hon höll på länge i sann Alfons-stil med samtal som behövde föras, sms som borde skickas, näsa som skulle snytas, rygg som skulle klias, vrid och vänd osv. Men efter en evighet somnade hon! Ca två sekunder senare vaknade barn 2 igen, med misstänksamt varm panna. Så där ligger jag nu och skriver. Kan slå vad om att Nou vaknar i samma ögonblick som jag får gå och lägga mig själv och mitt huvud snuddar kudden... På riktigt, vad är grejen med det? Det spelar INGEN roll vilken tid jag bestämmer mig för att sluta läsa/scrolla/vad jag nu gör, men så fort jag bestämmer mig för att sova och precis börjar sjunka ner i sömn ...då vaknar Nou. Alltså mer regel än undantag! Wtf?! Detta samarbete för att minimera en moders sömn... typiskt barn.
