Ett tag tänkte jag att jag skulle skriva dagbok från vår resa till Frankrike här på bloggen. TUR för er att jag inte gjorde det eftersom det hade stått ca exakt samma sak varje dag. Nu får ni istället en sammanfattning. Lyllo er! Det hela började ju med att jag fick ett bryt. Jag var ledig med barnen i två veckor själv (va? har jag nämnt det?) och jag älskar mina barn, har jättekul med dem och åt dem, men det var fasen rätt kämpigt. Vi var inte inkörda i hänga-hela-dagarna-köret, de var inte vana att hänga hela tiden med varandra och ingen annan och jag hade hela tiden "fasen jag BORDE jobba" i bakhuvudet. Det är annars något jag brukar vara rätt bra på att förutse, vad som är möjligt när jag är med barnen och inte. Att skicka ETT ENDA jobbmejl är tex omöjligt med barn närvarande. Att blogga kan man GLÖMMA. Allt som kräver att du tänker sammanhängande i över 30 sekunder är inte värt att sikta på. (Att färglägga bilder, det funkar. För där kan jag bli avbruten varannan minut. Jag säger inte att jag skulle kvittra nöjt varje gång jag blev avbruten men jag skulle inte behöva backa tre steg och ladda om för att fortsätta jobbet.) Hur som helst. Efter två veckor av "jag kan ändå inte jobba nu, så strunta i det och ha det gött" med både bra och dåliga resultat av försöket till det där "götta" så försökte jag jobba, och lyckades egentligen rätt bra, en del dagen innan vi åkte. Men det kändes hela tiden som flera mil kvar. Så när Mattias – som också var rätt slut efter ett megaintensivt avslut på jobbet innan semestern – frågade hur länge till jag skulle jobba så fick jag BRYT! All stress pyste ut, sedan vällde ut, sedan pyrde och fräste ut, sedan sprutade ut och till sist hulkades ut. Sedan – kramar, nya tag och jobb till inte alls så sent som jag trodde och lättnaden var ENORM. Så med denna fräscha nystartfeeling drog vi till södra Frankrike. Där gjorde vi ... ingenting! Eller jo lite. Men såhär: 1. handla frukost på bageri, gå hem och äta 2. bada i pool 3. äta lunch (tre ggr på restaurang, tre ggr hemma) 4. softa inomhus (sova, leka, spela candy crush) 5. bada i pool 6. äta middag 7. leka, spela candy crush, kolla ipad 8. söva barn 9. rita i sängen & lyssna på bok (jag), ligga i sängen och kolla serie (Mattias) x7 dagar Somliga, t.ex jag, kunde bli lite stressad över att vi inte UPPLEVDE mer. GJORDE mer. Men så fort den tanken dök upp så tänkte jag: vad vill vi göra? Svar: exakt det vi gör. Enda anledningen till att jag kände stress över att vi borde göra mer saker (hänga vid havet, gå ut och äta på kvällen, åka på utflykt, etc) var ju för att jag tänkte på hur det skulle kunna se ut utifrån. "Men va? Såg ni INGENTING annat?" Men innerst inne är jag övertygad om att detta var precis exakt det vi behövde. Hem kom fyra harmoniska (ganska i alla fall) människor som inte längre andades till typ gomseglet och ut igen. Se mig som en vis gammal dam som kommer med HELT nya råd som ingen annan någonsin kommit på innan: lyssna på er själva, skit i vad andra kan tyckas tänka. Och här får ni les bombes des bilder: Frukost som intas på väg hem från bageri, för VEM pallar vänta när man har en nutella-croissant eller en pain au chocolat i handen? Simma med barn i tre delar: 1. Rätt kul ändå (eller helt ärligt – hysteriskt skrattande med antydan till panik) 2. Okej det börjar bli kämpigt, koncentration! 3. Okej, väldigt kämpigt nu... 4. PUH! Botten! – Mamma IGEN!! Poolbadarna på väg hem till Air condition och leksaker Och för er som följer mig på Instastories så blir detta repris. Men i alla fall. Här är en hoppbild, ni vet man tänker den ska bli SÅ cool: Sedan zoomar man in: Och zoomar in: Kanske inte supercool... men jag skrattade i alla fall så jag grät lite när jag såg detta. Det är ju bra! Och den här blev ju rätt bra, kolla Märtas hopp! (kolla mer på Märtas hopp än mitt fejs – här försökte jag nog se lite amerikanskt smajlande ut ..?) Avslutar bildbombandet med en som står på händer och kanske det GÖLLIGASTE som finns – barn i simglasögon: Den där flytgrejen i bakgrunden ser ut som en lång arm och förstör hela bilden som var så gullig men nu blir mer en scen ur Hajen fast med mindre blod. Se där! Nu fick ni en LÅNG dagbok ändå.
