Vi har det jäkligt gött på skidresan. Solen skiner och tempot är lagom. Det här med att komma iväg på morgonen är väl kanske den största utmaningen. Ni vet alla ska klä på sig en miljon lager, pjäxor som ska mosas på, hjälmar som ska på utan att mössan åker ner, slagsmål om vem som ska behöva ha den fula fleece-tröjan och så vidare. En gråt i hallen per morgon är regeln. Igår morse var inget undantag. Det svettades, svors och skreks. Till slut var ändå alla utom jag klara och utanför dörren. Jag kämpade med pjäxor och letade efter min mössa som lägligt nog lekte kurragömma. Mattias öppnade dörren två gånger och stirrade på mig pga såååå långsam. När den extremt svettiga jag till slut satte näsan i den friska luften och vi var REDO FÖR BACKEN, så möttes jag av ett barn och repliken: jag måste bajsa mamma. Hur klassiskt får det bli?? Vi delade upp oss. Maja och jag tog av oss alla kläder och hängde på toan. Märta och Mattias drog till backen. Blev ju rätt bra ändå. Jo just ja, det var falskt alarm det här med "jag måste bajsa". He he.
