Nu är jag på väg hem från Umeå efter en kort men naggande god visit. Jag blir ju alltid nervös för den här typen av grejer - prata om mig själv och mitt skapande. Och resandet. Och att hitta rätt i staden. Och att träffa nya människor. Men det är ju nervöst blandat med kul. Som jag skrev om häromdagen så vill jag alltid ställa in typ allt precis innan det händer. Då gäller det att komma ihåg att när jag tackade ”ja” så kändes det kul. Kanske också redan då nervöst, men också kul. För precis innan kanske det faktiskt inte ens känns lite kul. Eller som Betan uttryckte det så bra: Där får man ju tacka ”duktiga flickan” i en som inser när man behöver ta sig an utmaningar, även om hon behövt träna på att skilja på vad som är bra i grunden och vad som bara kommer att ta energi. Det kom en fin liten skara till biblioteket igår. TACK ni som kom! Ida som hade bokat mig var supertrevlig och engagerad. Och så schysst som skjutsade mig fram och tillbaka till Umeå. Under bilfärden hann vi babbla loss om allt möjligt - gu vad jag uppskattar när man kan hoppa över kallpratet och gå direkt på ämnen som känns! (Eftersom jag är så värdo på kallprat). Samma sak idag då jag fick chans att ta en lång fika med Stina och prata om att vara egenföretagare, om sociala medier, om kommentarer och tyckanden och om livet som förälder. Så mycket det ger att höra om människors olika erfarenheter! Jag behöver tvinga mig till sådana här saker för jag växer varje gång. Och jag blir alltid så glad över att det finns så många fina människor. Sedan var det rätt gött att sova i hotellsäng, äta hotellfrulle och håll i er: friterad avokado!!! Igår när jag kom tillbaka till hotellet åt jag mat ENSAM (eh skoja, jag hade telefonen med mig) i restaurangen. Sotad lax med friterad avokade och ett halvt glas vin. En perfekt avslutning på en bra men utmattande dag. Slocknade sedan på tre röda. Hej då Umeå och Nordmaling! Vi ses igen snart hoppas jag!
