Att hinna med allt | Hejhejvardags blogg

Läste på Underbara Claras blogg där hon svarar på en fråga hur hon hinner med allt . En fint svar blev blogginlägget och innehållande en hel massa bra tips! Funderar på att anamma luncherna. Vad har ni för snabba lunchtips? Vi brukar alltid göra pasta. Pasta pasta pasta. Pasta är vår snabbmat. Ofta tortellini, men ibland bara pasta med eventuellt korv eller färdiga köttbullar. Eller broccoli.

Sedan skriver Clara om lugna barn och barn som leker. Jag gillar det hon skriver om friheten. Mest för att jag själv känner likadant. Att barnen kan få dra fram precis allt. Men det hör kanske också ihop med lugnet. När mina barn drar fram allt så handlar det just om soffkuddar på golvet, eller att de river av alla sängkläder och lägger i hög. De kan även förbruka en förpackning plåster på fem minuter eller klippa en miljon pappersbitar. Men det är ju inte så att de öppnar upp köksskåpen och kastar porslin i golvet. Så det gör ju att de kan ha den där friheten. Livet i hus gör det också enklare. De kan cykla i backen utanför medan jag lagar middag. Eller bygga myshörna på altanen.

Det är ju så mycket enklare nu jämfört med när de var mindre. Nu leker de "mamma pappa barn" 80% av sin vakna tid. Att vara med dem utan att behöva leka med dem är det bästa. Det gör ju också att man får saker gjorda. Jag hinner laga mat, vika tvätt eller som igår då jag kunde teckna en illustration medan de använde upp alla plåster. Så många dockor och fjärilar (?) som hade slagit sig.

Det gör ju att jag inte behöver fixa allt när de somnat. Vilket i sin tur gör att jag kan jobba hela kvällen när det behövs. Det är annars min nödlösning. Att jobba sent. Det funkar en begränsad tid. Men jag gillar det...oftast. Igår satt jag till halv ett, tecknade och lyssnade på podden Skäringer&Mannheimer (så sjuuuukt rolig, men också viktig och sådan igenkänning att jag vill mejla dem och ba: preciiis så!! var femte minut). Jag har mejlat en gång. Eller ja DM:at Insta. Sedan fick jag ångest. Såklart. Det hör ju också till det här med att sova lite för lite. Ångesten. Som sagt så gillar jag att sitta där och teckna och lyssna på poddar. Men redan imorse så hade jag det där skavet i bröstet – odefinierbara oron. Den dyker alltid upp vid sömnbrist. Synd.

Jag måste ju dela med mig av mitt bästa tips när det häller att hinna med saker när man är med barnen: ha noll ambitioner att hinna med nåt! Det man sedan eventuellt hinner blir bonus! Att försöka hinna saker med barn som pockar på uppmärksamhet är det mest stressande jag vet. Jag får alltid äta upp det i form av dålig stämning en bra stund efter. Och då tar energin och lusten slut och så får ännu mindre gjort.

Men alltså... jag har lite stresspanik över hur jag ska hinna med allt när vi går på semester. Barnen somnar senare och senare och dagtid är det ju full snajs från morgon till kväll. Jo jag vet, allt jag skrev om ovan. Det är ju superduperbra och bra tillfällen att göra saker som tål att avbrytas var femte minut, för så blir det ju. Nån ska på toa, en annan ska snytas, sedan ska leksaker ner från en hylla, det spills ut vatten, någon blir akuthungrig och så vidare. Det blir intressant... sannerligen...

Måste också bara slänga in det här med lugna barn, framför allt när de är små. Någon briljant person kommenterade på mitt inlägg om dömande personer och skrev om kexbarn vs parkourbarn . Så sjukt bra! Märta var ett parkourbarn, det var fullt ös hela dagarna och inte mycket sömn dagtid, men tack och lov bra nätter. Maja var ett kexbarn. Så lugn! Jag drack varmt kaffe och kunde till och med teckna då och då. Det ÄR olika. Man kan inte nog påminna sig om detta! Även värt att påminnas om att även föräldrar är olika. Olika prioriteringar, behov, energi och så vidare. Och det är okej. Eller det är mer än okej, det är nödvändigt!

Parkourbarn ... och kexföräldrar?

Ps: en miljon tack för alla fina förslag och tankar kring produkterna i gårdagens inlägg ! NI ÄR BÄST!!! På riktigt. Så himla fint! Tack (nummer enmiljonett)!