Igår fyllde min lilla bebis 5 år. Denna lilla envisa, varma, roliga gullfis som alltid går sin egen väg. Eller kanske inte alltid, ibland är det bara en väg några centimeter efter syrran. Hon fick rullskridskor och en guldjacka. Vad mer kan man behöva? En sak jag lärde mig när vi fick ett andra barn var hur liten roll man egentligen spelar. Eller ja, alltså på ett sätt spelar man ju en megastor roll i barnens liv, men mer hur lite man rår på. Hur lite som är JAG och hur mycket som är BARNET. Jag trodde till exempel att våra rutiner och upplägg var anledningen till att Märta somnade tidigt och fort och sedan sov bra på natten. Kanske var det en del av att det gick bra, rutiner var och är Märtas grej. Men även om också Maja mådde bra av rutiner så hade det ingen märkbar effekt på sovandet nattetid i alla fall. Ena barnet superaktiv på dagen, sov bra på natten. Rastlös och ganska ansträngande att vara bebisförälder åt. Andra barnet lugnt och soft, fick mig att förstå hur vissa föräldrar har möjlighet att fika, gå på barnvagnsbio och skriva en roman under föräldraledigheten. Dock inte så cool nattetid. Så olika på många sätt. Och lika på en massa. Men viktig och ganska skön insikt, det där med att de är som de är. Fina som snus och sina alldeles egna personer. Så små!
