Den magiska bröstmjölken. Den fantastiska amningen. Den lärde jag mig om på föräldrautbildningen och senare också via Barnvagnspromenader. Bröstmjölk skyddar mot sjukdomar, läker torr hy och lindrar täppt näsa. Jag tycker att det var rätt smidigt med amningen första tiden. Men det var också en massa stress och press. Med Märta tog mjölken slut efter ca 4-5 månader. Det kändes ganska bra ändå, inte mycket att göra åt. Med Maja så vägrade hon amma mer efter att ha smarrat en flarra när hon var dryga 2 månader. Jag tycker egentligen att det var väldigt skönt. Jag var trött på att amma och på att ha stora, mjölkiga bröst. Ändå var jag lite nervös inför bvc-besöket som skulle komma. Jag liksom repeterade repliken om hur hon fick en flaska och sedan inte ville amma mer. Då hade jag ändå en superschysst bvc-sköterska. Det säger en del om pressen i detta. Att jag var bekväm med att inte amma och Maja var supernöjd om hon slapp bröna – och ändå var jag nervös. Jag är med i en grupp om flaskmatning på Facebook. Så många som behövt utstå kritik, press och hets. Och en massa tips. Man kanske inte kan amma. Eller så kanske man faktiskt vill fatta beslutet själv. Hur har ni gjort med amningen? Har ni fått ta kritik och press och stress? Både som ammare och flaskmatare? Länkar till inlägg på bebisvecka rond 2: Aldrig ensam Konstiga beteenden Länkar till förra årets bebisvecka: Bebisvecka: gripreflexen Bebisvecka: stilen Bebisvecka: bajs Bebisvecka: stressen Bebisvecka: äta i skift Bebisvecka: 5 bra saker att veta om första tiden med bebis
