Som en mammascout liksom. Alltid redo, ifall någon skulle ropa eller vakna eller behöva något! Jag minns när jag var liten, eller tonåring, eller ja, till och med nu när jag är vuxen, och ville/vill mamma något på natten. – Mamma? – Ja! Direkt svar. Som om hon legat vaken och väntat. Nu är jag likadan. Jag hör när barnen kliver ur sängen på natten för att komma in till oss. Och kanske är det så att man då räknar med mamma-scouten liksom hela tiden. Direkt respons! Det känns okej, till och med bra, eftersom jag vet att det är tryggt. Men ibland blir det liiiiiite påfrestande. Ni vet: mammamammammammamaaaa mamamammamaaaaaaaa!!!! Och ibland försöker jag dröja med svar eller ducka. Det funkar sällan, men då och då. Idag tog jag en 20-minuters toalettpaus. Hela familjen var i chock: VAR HAR DU VARIT?! 20 minuter...
