Barnen hade kompisar över. Plötsligt ser de (kompisarna) mina passkort i en låda. - Vad är det här? Frågar den ena. - Det är Louise! Svarar den andra. - Japp, mina passkort! Bekräftar jag. De tittar på korten. - Så ung du var! Konstaterar ena barnet. - De är en månad gamla... Informerar jag. Barnen reagerade inte så värst på det. Ba ”okej”, typ ”en månad är lång tid”. Själv tror jag åldrandet beror på en viss liten familjemedlem, men nämner inga namn.
