I några dagar har jag haft en liten oro som snurrat runt inne kroppen. Liksom konstaterat att jag mår bra, allt runt omkring känns rätt okej, men ändå inte alls i form. Idag kollade jag cykeln i appen och insåg att det är ju – trumvirvel – ÄGGLOSSNING! Så antagligen dansar det runt en massa hormoner i mig och då blir jag orolig. Man ska ju liksom ta emot känslorna, bekräfta dem och låta dem hänga med en, sida vid sida. Då blir de mindre och får inte ta så mycket utrymme som de kräver. Men det är ju så mycket lättare sagt än gjort!!! Istället har jag stenhårt jobbat emot dem. Sprungit ifrån dem, bokstavligt, och stretat emot. Det funkar ju en liten stund. Sedan behövde jag analysera istället, bryta ner känslorna. Okej VAD oroar mig? Deadlines. En massa deadlines för olika illustrationer. Är det NU NU NU?! Hmm nej okej inte det. Då kan vi släppa den biten lite. Mejl. Obesvarade mejl. Det stressar mig nuuu! Vad är lösningen? Att svara på dem, alternativt svara att jag för tillfället inte har tid att svara. Okej jag ska... snart. Ska skriva klart inlägget först. Att jag ska prata inför folk på onsdag på Landvetters Kulturhus både stressar mig och peppar mig. Nervöst och kul. Men precis just nu allra mest nervöst! Logistik, saker som bryter rutiner, är också en del denna vecka. Sådant skapar oro i den här kroppen jag har. Men istället för att lösa allt detta, som jag så fint försöker mig på här, så KAN jag fortsätta att streta emot till imorgon, för då borde jag vara förbi ägglossnings-PMSen. Sådär! Så enkelt slipper man ta tag i det som stressar! Så får vi hoppas att gnagande känslan ÄR pms ...
