Jag ville egentligen inte skriva mer om det – för jag orkar inte med att läsa kommentarer som gör mig deppig och arg – men det bara maler runt i huvudet. Först och främst vill jag säga att det ändå är en stor skillnad, att posta saker som anses feministiskt eller som kritiserar ett beteende där män är överrepresenterade nu jämfört med för några år sedan. Där har nog #metoo haft en stor betydelse. Det rasar inte in arga män. Jag vill tro att det hänt något. Att folk har börjat förstå hur utbrett det är. Men så inser jag att det kanske är min publik/spridning som smalnat bara? För när Paolo postade en bild med tummen upp och "nya tag" två dagar efter att han köpt en annan människas kropp så hade den – innan den togs ner – hunnit få 12000 likes. Tolv tusen personer har klickat på tummen upp. Det gör mig så ... uppgiven. När jag postade bilden med mannen som i samtal kring sitt sexköp har ett totalt jag-fokus så var det ovanligt få som protesterade. Men de som kritiserade var bland annat några som tyckte att frågan fått alldeles för mycket uppmärksamhet. Paolo köpte sex, so what? Så vanligt och oproblematiskt var det i deras öron. Det som gjorde mig knäckt var dock antalet män (unga män som det såg ut ofta) som ville poängtera att tjejer vill sälja sex, att det är frivilligt, att feminismen har gjort det ok att ligga med en massa och nu får man ju stå sitt kast. Så många som kämpar så hårt i kommentarsfälten för att visa att det är okej att köpa en annan människas kropp. Det visar på något sjukt i vårt samhälle. Att man så tydligt värderar människor olika. Att man på riktigt kan tänka att man har rätt att köpa en annans persons kropp, att använda för sig själv. Det kryper i hela mig. Jag får panik. Jag får panik för det jag ser i orden är total avsaknad av respekt för kvinnor, ovilja att se det i ett större perspektiv, man zoomar in på en historia man hört om "den lyckliga horan" och släpper den inte. Man surar över att sexköp är olagligt men att sälja sex är det inte – så orättvist! Man pratar om länder som legaliserat prostitution och menar på att det visar att det ju borde vara okej då. MAN KÄMPAR. För rätten att köpa en annan persons kropp. Jag får panik för jag inser att dessa ord bygger på år av nötande att en kvinnas kropp är fri att utnyttja. Det lyser igenom. Bristen på respekt. Det lyste igenom när Paolo pratar om sig själv och sitt svarta hål, det lyser igenom när folk pratar om att låta honom vara – han gjorde ett misstag, sådant händer, det lyser igenom när man skriver att "hon fick ju betalt". Hon är en kropp. Hon är en vara. Det har hon blivit efter år av objektifierande. Han – männen och pojkarna i kommentarsfälten – har blivit den han blivit efter år av " ta vad du vill ha" och en frätande machonorm. Det kryper i hela min kropp när jag tänker på att denna kvinnosyn finns där ute, att den göds och sprids. Att mina döttrar kommer att möta sådana här män. Att pojkar i min närhet kommer att möta sådana här män. Hur får vi stopp på det? Som kloka Veronica skrev igår: Att köpa sex är ett brott. Att köpa sex av någon som man vet är tvingad till det är ett ännu grövre brott (oaktsam våldtäkt). Det är inte en mänsklig rättighet att ha tillgång till andras kroppar. Det är en mänsklig rättighet att andra inte ska ha tillgång till din kropp. Följ Talita på Instagram. Följ Simon Häggström på Instagram.
