Alla vet ju att man helst inte vill träffa sina barn alls. Så ... Tessan aka Hormonen (eller om hon är hemorrojden?) skriver för Axfoods och gör små roliga inlägg på deras Facebook Minstingen. Typ det här: Sedan la hon upp ett annat. Om jullov. Om att längta efter rutiner och vardag (titeln var: ÄLSKA VARDAGSRUTINERNA): Men där mina vänner gick gränsen. Vissa saker FÅR man ju bara inte skoja om!!! Som att en förälder skulle ha något som helst behov utöver att hänga med barnen. Alltså DÄR GÅR GRÄNSEN! Folk blev arga. Alltså. Man måste inte tycka det är kul. Ingen sajnar ett gemensam-humor-kontrakt när man entrar Fejjan. Men denna ilska? Nej det kommenterades om dålig syn på barn, att man skojar på barns bekostnad, hur kan man INTE vilja ha lov hela tiden, ”vilket förakt” tyckte någon. Ja detta med att vilja få tillbaka rutin var sannerligen inget att skoja om! Någon tog i rejält och passade på att döma ut en massa föräldrar: ”Om man upplever det såhär jobbigt att vara hemma med sina barn så bör man se över vad man gör fel och hur man kan ändra sitt liv!” Varför? Vaaaaaarför känner man sig manad att tala om att det är fel på folk som inte känner exakt likadant som en själv? Om det nu sitter ett gäng svintrötta föräldrar, som scrollat sig igenom alla bekantas extremt myziga och härliga jullov, och känt sig allmänt misslyckade, som ser ett inlägg om att det visst fanns fler som behövde ett break, lite rutin, en kopp kaffe som var varm... ja då kan man säga att deras lättnad blev kortvarig. För uppenbarligen gör de nåt fel om de inte vill vara med sina barn varenda vaken minut (någon skrev så också som kommentar). Om man nu älskade jullovet, kan man inte stanna där? Kan man inte ba: här kände jag inte igen mig - OCH SCROLLA VIDARE? Jag tror att den som kommenterar känner sig fantastisk. Känner sig som en otroligt bra och fin förälder. Och kanske tror hen också att hen är unik som älskar sina barn gränslöst. Jag tror också att personen känner att den vill visa upp hur bra förälder hen är. Genom att tala om hur man bör vara och att om man inte är så, ja då är man fel. Hoppas alla de som kommenterar negativt om andra människors föräldraskap känner sig RIKTIGT nöjda! För det har antagligen kostat en del för en massa andra kanske svajande föräldrar. Mitt råd är att döm på du, det gör vi alla mer eller mindre hela dagarna (somliga tränar på att bli mindre dömande, andra bejakar det till fullo). Men döm gärna i tystnad eller möjligtvis till någon likasinnad. Håll dig borta från tangentbordet. Tack!
