Skrev igår om att jag inte dricker alkohol längre (sedan juli 2018) och fick fråga om varför. Svaret är att det är en blandning av flera saker. Den största är att jag har lätt att få ångest, med eller utan alkohol. Och även en pytteliten baksmälla kunde ge mig megaångest. Tror helt enkelt inte att alkohol riktigt passar mitt psyke. Sedan är det att det kunde bli för mycket och då påverkades min personlighet. Det hände väldigt sällan, men hände ändå. Vilket jag inte gillade. Kanske kunde jag kört en ”ett glas går bra”-stil men med vissa saker är jag allt eller inget och alkohol visade sig vara en sådan. Det blev enklare att vara en helt alkoholfri än en som ska hålla reda på antal glas och vilka tillfällen. Att hamna i ”om jag drack ett glas tidig kväll, kan jag då ta ett nu supersent?” Jag är dessutom en person som äter och dricker snabbt, inte direkt den som smuttar på ett glas och knaprar på ett chips under en hel kväll. Vilket är svinbra när man vill äta så mycket gott som möjligt innan man märker att man är mätt, men inte funkar fullt så bra när det kommer till alkohol. Så, det om det. Nu till tanken jag funderat på ett tag. Jag har sett en hel del bloggare/influencers som slutat dricka (Vanja Wikström, Ellen Bergström, Josephine Dahlberg, Angelica Lagergren tex). Alla verkar ha anledningen att man inte tycker om den man blev av alkoholen. Ansvarsfullt beslut tycker jag! Även om mitt eget. Men det jag funderar över, som kanske inte alls stämmer men jag vill bolla med er - är detta en kvinnogrej? Att ta ansvar för sitt beteende så att säga. Jag menar, det finns ju en heeeeeeel del män som inte beter sig med alkohol i kroppen. Slutar de också dricka? Nu blir ju detta inte en sifo-undersökning direkt. 99,9% av alla bloggare och influencers jag vet är ju kvinnor. Och jag antar att jag mest bygger denna reflektion på kända eller halvkända personer. Men kan det ÄNDÅ ligga nåt i det? Jag tänker också förväntningar. Kvinnor ska inte vara urspårade och odrägliga. Män kan vara det utan att förlora särskilt mycket på det. De kan till och med få en spännande bad boy/rock’n’roll-stämpel. Inte många kvinnor som får det direkt. Tänk så mycket Sanna Bråding fått kämpa och liksom försvara sitt rätt att existera och verka efter sitt missbruk jämfört med missbrukande män i kändisvärlden. Jag gillar tanken på att det blir vanligare och mer okej att säga nej till alkohol. Att alkoholromantiken och alkoholnormen inte förblir så stark. Så att folk kan få välja det de faktiskt vill och inte det som förväntas. Jag gillar inte tanken på att det blir en ansvarsgrej som kvinnor ska anamma men män slipper. Men! Igen. Jag kan vara ute och cykla här, dra alldeles för stora slutsatser av liten fis i universum, som man säger. Så nu får ni surra i kommentarsfältet tack!!
