Jag älskar Lucia. Har alltid gjort det. När vi var små och jag bodde i radhuskvarter så lussade vi, jag och en massa andra barn i området, hos alla grannar. I högstadiet hade vi en helt fantastisk musiklärare som ledde den stora kören i ett stämningsfullt luciatåg. Hela min uppväxt firade vi jul hos min farmor. Alltid samma rutin för julafton och juldag. Det bästa kan ha varit frukosten på julafton för då fick man choklad med vispgrädde och lussekrans och sju sorters kakor! Till frukost!! Lyckan! När vi fick barn kom jag på att jag skulle införa lite liknande tradition men på Lucia. Så varje Lucia nu dricker vi varm choklad med vispgrädde, äter varma lussebullar och äter pepparkakor. Och så tittar vi på Luciatåget på tv. Jag ser alltid allting i ett blurr eftersom mina ögon är fyllda med tårar. Alla de vackra sångerna, barn som sjunger (vilken gråtframkallare!), stämningen. Jag försöker sjunga med men det går inte för rösten spricker. Jo pga morgonstämma men också pga snyftandet. Mina barn gillar det hela också. Inte på samma sätt som jag, men hallå varm choklad med grädde, klart man gillar. Mattias ställer upp. Äsch, han gillar det han också, bara inte så mycket chokladen. Men i år var det annorlunda. Jag fick inte de där tårarna och jag blev inte sådär varm i hela kroppen. Det hela överskuggades av tankarna på hat. Hur den här traditionen hade fått en hel massa vuxna människor att hata mot ett barn som de tyckte var fel. Ett barn. Vuxna människor organiserar sig för att uttrycka hat mot ett barn. För att barnet inkräktar på ”deras” traditioner, tycker de. Jag kunde inte släppa det. När jag såg på Luciatåget så tänkte jag: Jaha här är de nöjda. Men blir de upprörda över det där kanske? Ska det komma en hatstorm här? Eller ännu värre, ska de känna att äntligen lite ordning och reda – ljust och fräscht” Och så vidare. De värnar om traditioner säger de. Jag tycker, precis som så många andra tack och lov, att de förstör traditioner. Det blev extra tydligt i tisdags för mig. Nej hatarna ska inte vinna, de ska inte få förstöra det fina. Det fina med att barn får uppleva spänningen med ljuset i mörkret, sångerna och fnissande nervositet. Det fina med att vem som helst får vara Lucia. Hatarna lyckades påminna om hur skev världen är, de lyckades visa det obehagliga hat som bubblar i somliga och alldeles för många människor. Men den lilla lilla värld de rädda hatarna bor i ska inte breda ut sig. Den ska kvävas med kärlek. Som den gjorde i kommentarsfältet på Åhléns Facebooksida.
