#varjeflicka | Hejhejvardags blogg

I fredags fick jag tillsammans med Emma Sundh och Läkarmissione n bjuda in ett gäng till en väldigt viktig frukost. Alla som kom samlades kring borden och pratade om allt möjligt och hade trevligt.

Men anledningen till att vi var där var inte bara för att ha trevligt. Utan för att få höra om något fruktansvärt, men också hoppfullt.

Det hela handlar om könsstympning. Ett ingrepp som sker helt utan bedövning. Vuxna som håller fast medan en omskärerska skär bort delar av underlivet på en flicka. Djupt rotade traditioner ligger bakom denna hemska ritual som för många leder till ett livslångt lidande. Traditioner är inte enkla att förändra. Många tror att de som inte könsstympas inte blir en riktig kvinna, som inte kommer kunna få barn eller bli gift. Dessutom är det en stor fest knuten till riten, ett firande att nu blir flickan kvinna. Att säga nej till könsstympning kan innebära att du blir mobbad, utfryst och till och med utstött från familjen. Inte en helt lätt sak att utstå, för någon. Framför allt inte om du är så ung som 9–16 år.

Vad som kan råda bot på traditioner som grundar sig i myter och felaktigheter är kunskap. Kunskap och förebilder. Läkarmissionen har jobbat mot könsstympning i Kenya i tjugo år. Man arbetar hårt för att förändra synen på könsstympning genom information och utbildning, med personer på plats, med inflytelserika personer i byar och med kyrkor. Många börjar inse vilken skadlig och onödig rit det är och fler vågar säga nej till könsstympning.

Könsstympningen sker enligt tradition några veckor varje år. Då är pressen som störst på dem som säger nej. Det kan inte vara lätt att som liten flicka stå emot en hel by, och kanske till och med sin egen familj.

Den här perioden ordnar Läkarmissionen läger för flickorna som sagt nej. En trygg plats dit de får komma och lära sig om kroppen, grupptryck, integritet och självkänsla. De får träffa andra i samma situation och möta personer som också sagt nej, som ändå lyckats få barn och fått gifta sig. Förebilder. Man anordnar också en alternativ ceremoni, så att de flickor som säger nej också ska få blir firade och känna sig viktiga. För ca tio år sedan var det bara några få flickor med på lägret. Förra året var det 780 stycken. Så arbetet går framåt! I Kuria i västra Kenya där Läkarmissionen stöttar arbetet har andelen omskurna flickor minskat från 95% till 75%. Men det är fortfarande en hög siffra, 75% (i resten av Kenya ligger det på ca 20%).

För 200 kr kan man hjälpa en flicka att säga NEJ – genom en plats på lägret. Ge trygghet och en framtid utan onödigt lidande. Hon får vara där under de veckor på året som könsstympningen pågår. De som inte kan återvända hem får komma till skyddade boenden.

Jag tänker hjälpa fler att våga säga nej. Hoppas ni är med mig!

Swisha till 90 00 217, märk gärna med "varje flicka", eller gå in på insamlingen på Läkarmissionens hemsida .

[caption id="attachment_6322" align="aligncenter" width="708"] foto Erika Stenlund[/caption] ”Jag är inte omskuren och blev svårt mobbad av mina jämnåriga. Och mina svärföräldrar tog parti emot mig, när jag vägrade låta våra döttrar könsstympas. Men de vet att de kan få ett bra liv ändå och de som mobbade mig som barn kommer nu och ber mig om olika råd.” Dorcas, lärare och viktig förebild, här med döttrarna Grace och Sharon