Betan skickade mig ett WTF och en länk till Ida Wargs blogginlägg om när hon varit utan sin bebis för första gången. Nu var det inte det faktum att Ida varit utan bebisen som fick Betan att känna WTF utan kommentarsfältet. Så klart. Detta svarta hål där man kan vråla ut alla sina grisigheter, "i all välmening" (eller av icke omskriven evil för den delen). Ida Warg hade varit ifrån sin bebis i två och en halv timme och fixat naglarna och varit för sig själv. Ja ni hör ju, SÅ JÄKLA SJUKT!!!! Bebisen hade alltså inte varit med sin mamma under TVÅ OCH EN HALV TIMME!! Han hade visserligen varit med sin andra förälder, men ÄNDÅ!! INTE MED SIN MAMMA I TVÅ OCH EN HALV TIMME. Ja ni hajar! Kommentarsfältet, som jag inte pallade scrolla igenom helt, bjöd på en del riktigt obehagliga kommentarer som hur "anonym" kunde se att Ida var stel med sin bebis och hur hon inte passade som mamma. Men också folk som skrev att man får ju göra PRECIS som man vill men själv hade de INTE lämnat ifrån sig sin bebis när den var så liten, inte ens till pappan. För de ville inte vara ifrån sina bebisar en sekund ens! Men de dömde iiiingen, de bara förstod inte hur man kunde åka ifrån sin bebis. Men alla gör preciiiis som de vill förstås! Men ändå märkligt att inte alla gjorde som dem. Det kan ju vara en chock för många har jag märkt, att alla inte funkar precis likadant. Att somliga till exempel gillar köttbullar och så finns det andra som tycker det är äckligt!? HUR KAN DET VARA SÅ?! Alltså SÅ sjukt! Men visst alla får tycka som de vill, men man är ju liiiiite sjuk i huvudet om man inte gillar köttbullar för det gillar ju jag. Men nej, jag dömer ingen. I all välmening vill jag bara uppmana folk att äta lite mer köttbullar. Det blir bäst så. Kanske borde man dela ut en medalj till dessa moraliska supermammor? Jag tänker att de borde få ett pris... Priset skulle till exempel kunna vara att de får gå och fixa sina naglar i två och en halv timme. Minst. Kanske blir naglarna jättelånga så det blir komplicerat att hantera tangentbordet, men det är en risk vi får ta. Ibland tycker jag att det är skönt att vara för mig själv. Jag ogillar verkligen att vara i lekpark. Man kan ju undra varför jag ens skaffade barn?!
