Peppe fick för en tid sedan reda på att två manliga frilansare fick 30 procent mer betalt än hon för exakt samma uppdrag. Efter samtal med uppdragsgivaren blev det ingen förändring och Peppe bestämde sig för att skriva om saken i tidningen ... som alltså är den uppdragsgivare som ger henne sämre betalt. Paus för utrop av beundran: sååååå coool! Det är fasen inte en lätt sak att göra, men det gör hon alltså. Hon skriver sin krönika om hur kvinnor får sämre betalt än män. Hon skriver inte en ilsken, bitter text utan en pedagogisk och viktig text som tar avstamp i hennes egen situation. Vad händer? De vill inte publicera den! Paus för utrop av pin: skämskudde! Ja men då får vi ju se till att texten blir läst ändå, eller hur? För den är värd att läsas. Här får ni ett himla bra stycke ur den. Resten får ni läsa på Peppes blogg. Det är såklart inte är en medveten strategi att betala kvinnor mindre än män. Mina uppdragsgivare är inte demoniska chauvinister, flera av dem är faktiskt feminister. Få chefer arbetar metodiskt för att kvinnor ska ha mindre pengar än män. Det betyder ändå inte att alla beslut automatiskt blir rättvisa. Jämställdhet handlar om aktiva val, analys och självrannsakan. Vi är alla en del av ett system där mäns arbete än så länge automatiskt värderas högre än kvinnors. Vi föds in i det, men istället för att låtsas som ingenting borde vi sträva efter lösningar. I USA finns t.ex. något som kallas ”anonyma violinister”. Under uttagningar får musikern spela bakom ett skynke och strumpfota för att klackar mot golvet inte ska avslöja dem. Den här strategin har lett till att fler kvinnor än män anställs. HÄR KAN NI LÄSA HELA. Och hörni, sprid den! Väldigt skumt ...
