Igår var Mia och jag med i Nyhetsmorgon och pratade om vår bok Mammaroll och snippkontroll, och om vården efter en förlossning. Eller snarare bristen på. Här kan ni se inslaget. Vi har också skrivit en debattartikel på Aftonbladet som även den publicerades igår. Den hittar ni här. Vad vill vi säga? Att man ska ta kvinnor på allvar. Att man ska lyssna på dem och ta hand om dem. Att föda må vara något man gjort i alla tider (precis som en himla massa annat, tex vandring), det betyder inte att man inte kan skadas eller behöva vård efteråt. Att något skett länge är ingen garanti för att det inte är ”någon fara”, däremot kan man tycka att man på så lång tid skulle ha lärt sig att hantera det bättre. Det gnälls, tycker somliga i kommentarsfälten. Säg det till den som kissar på sig varje dag på jobbet eller till den som inte njutit av sex på fyra år. Vissa jämför med sig själva – "jag hade minsann inga problem". Suck och stön – lyft blicken! Är du förmögen att förstå att somliga inte är exakt precis som du? Att vissa kan ha andra erfarenheter och upplevelser? En man tycker att man får ta ansvar för om man mår dåligt efteråt och söka vård på rätt plats. Jag säger: FOLK GÖR DET! Men får inte hjälp ändå! Gång på gång på gång! ”Det är normalt” och ”såhär är det att föda barn”. Det hade varit lite lättare att bara ha regelbundna återbesök med personer som KAN området. Så mycket tid och resurser och SMÄRTA man hade sparat. Jag undrar hur det hade sett ut om penisar sprack. Mer eller mindre. Hade det inte kallats in ett kirurgiskt master team för att sätta ett stygn eller två i det känsliga ollonet kanske? Risken finns att sex inte kommer vara (lika) skönt längre – kalla in några experter till! Risken finns att det läker ihop fel och att du måste komma tillbaka och göra om det – boka in flera efterbesök så man upptäcker det så fort som möjligt! Kanske skulle något som en risk för att inte längre kunna njuta av sex vara något man tar på allvar om det handlade om män? Kanske skulle det vara annorlunda om det var män som kissade eller bajsade på sig? En sak är då säkert – man tar inte kvinnor på allvar. Kvinnor som ta mig tusan alltid är så jävla tappra ses som gnälliga. Gnälliga?! Som att man begärt skumpa och rysk kaviar till förlossningsfikat. Allt vi vill är att kunna leva som normala människor efter att ha fött barn! Kunna sitta utan smärta, träna utan att kissa på sig och ha sex som känns bra. Jag måste säga en sak till. På tal om sex. Det är ett till bevis på att man inte tar kvinnor på allvar och på denna onyanserade bild av män som sexmaskiner. Under min bloggtid har jag fått höra om män som fått en typ av ”varning” att inte ska ”titta där nere när bebisen kommer” för att inte sabba ”framtida sexlivet”. Hö hö hö! Varför pratar man så med män? Varför tar man förgivet att de alltid tänker på att få ligga och att de inte är förmögna att tänka? Jag skulle bli så otroligt provocerad om jag var man och fick det tipset. Herregud, mitt barn ska födas och jag får tips om hur jag ska behålla lust att ligga med barnets mamma. Nyblivna mammor får på riktigt rådet av vården att ”inte vänta för länge” innan man har sex igen – för att det inte är bra för relationen. Ursäkta mig, men sedan när blev OSKÖNT SEX mot den ena personens vilja bättre för relationen än uteblivet sex? Det är för att det även när det kommer till förlossning tydligen handlar om mannen. Mannens rätt att få det skönt står över kvinnans smärta. Vi matar alla den bilden. Mannen som alltid vill ha sex, mannens rätt till sex, mannens oförmåga att avstå sex. Jag har till och med hört om män som frågat redan på BB när man kan tänkas ligga igen. Eller som efter ett par veckor börjat gnälla på att man inte fått sig ett skjut på en evighet. Jag vet tack och lov att det finns många män som INTE säger detta – som hajar grejen, och jag hoppas och tror det är övervägande så. Jag säger såhär till den man som tycker att det känns orättvist att vänta med sex efter en förlossning: bajsa ut en melon och ställ dig sedan frågan när du skulle känna sig redo att stoppa upp en gurka i stjärten.
