Jag har under hösten jobbat med illustrationer till ett projekt som Attention startat. Det handlar om diagnosen ODD som jag inte hade hört om alls innan jag blev kontaktad. Idag var det i alla fall dags att lägga upp bilderna på Instagram och jag blev så drabbad av alla kommentarer. Så många som känner igen sig och så många som blivit och blir dömda av omgivningen konstant. Här är en av bilderna: Såhär. Jag antar att alla kan reagera om någon vrålar i butiken där man står i sin stillhet och scrollar efter paketnummer eller letar efter rätt filmjölk. Men sedan, när man tänker pyttelite till, så kanske man borde fatta att sitationen inte är direkt självvald för varken barn eller vuxen? Och om man nu inte fattar utan fortfarande tror att det är dålig uppfostran eller mesiga föräldrar så VARFÖR känner man att man måste visa att man minsann inte tycker att detta är OK? Jag fattar verkligen inte? Döm du, om du nu MÅSTE. Men visa det? Varför? För att visa att du själv minsann hade varit duktigare om det varit du som stod där bredvid? Eller vad är det man vill säga med snörpig min och djupa suckar, eller till och med vassa kommentarer? Man måste förstå att man inte kan förstå allt. Att man inte vet om någonting om andras liv. När man dömer folk till höger och vänster. Suckar över att ett barn vrålar. Fnyser åt att ett barn inte vrålar, eftersom hen får glass. Mumlar något om dålig uppfostran, att man måste säga ifrån på skarpen. Eller kanske skriver av sig i en Faceookgrupp om barnet man såg i affären under denna Coronatid. Ja vad VET du om dessa familjer? Vad vet du om deras vardag och val? Alltså idag sjönk det liksom in, att de här familjerna går från en situation hemma med en massa bråk och strider och djupa andetag och lågaffektivt bemötande och kämpa kämpa kämpa, till att komma ut i samhället och få skit. SKIT?! När man kämpar sig blå för att vara den bästa föräldern som man bara kan (och säkert misslyckas en massa gånger pga vi är bara människor). Nej, detta skriver jag som en påminnelse om att tänka på hur lite vi vet om varandra. Ta hand om er, var försiktiga med att dra slutsatser och döm inte när du inget vet! Och alla er NPF-familjer – heja, heja er! <3
