Kollar på det här klippet. Han anklagar henne, eftersom hon använder "man" före ordet (mansplaining), för att vara sexistisk. Sedan maler han på. Han vet uppenbarligen inte vad mansplaining handlar om, men han maler på ändå. Han hinner med att uppfostra, klappa på huvudet, köra offerkofta, avbryta cirka en miljon gånger. Och detta klipp lades upp här som ett "där fick hon smaka på sin egen medicin minsann". Man ba: NEJ. Det var inte hennes medicin. Det var hon som slutade ta emot skit, slutade palla lyssna på nån som vägrade svara på frågor utan malde på om annat, och då får utstå exakt samma sak fast ännu mer. Om en kvinna ska bli lyssnad på i dessa sammanhang, om det ens är möjligt att bli lyssnad på när man opponerar sig i en sådan här situation, så måste hon gulla. Hon måste formulera sig ytterst försiktigt och helst ursäktande. Då kanske, kaaanske kritiken kan nå fram, fast tveksamt... Jag är så glad att feminismen gett mig dessa glasögon. Förut hade jag kollat på klippet och bara sett att hon blev mosad och typ tyckt det blev pinsamt (precis som den som lagt upp detta vill att man ska tycka). Nu kan jag se någon som lackar ur på detta beteende, som inte orkar svälja mer skit och säger ifrån. Och hur någon annan gör allt för att fortsätta köra över, utan att ens försöka förstå. Av ren vana, bara mal på och försöker mosa. Jag kan också se att även om det är obekvämt så håller hon huvudet högt. Tack feminismen för dessa insikter, för ögonöppnare och styrka. Heja de som vågar och orkar protestera! Mmm joo, det är såklart den som poängterar beteendet som är sexistisk, inte den som har beteendet ... #superstorsuck Ps: läs inte kommentarerna under klippet om ni inte vill gå in i nån typ av depression. Ser världen ut såhär eller är det bara de som kommenterar på youtube?! Snälla säg att det är det senare ...
