Ikväll var jag på "aw" med Läkarmissionen inför Mors dag. Varje år kör de kampanjen att man kan köpa en förlossning, så att fattiga kvinnor i Tanzania och Kongo får föda på sjukhus (jag skrev om detta häromdagen, i inlägget om förlossningsväskan). Det finns mycket jag tycker om med Läkarmissionen. En sak är att de arbetar med personer på plats. Personer som bor och lever där och därför känner människorna. Inte folk som kommer utifrån och ska "rädda". Jag tror (och vet efter samtal med dem) att det blir så mycket bättre resultat, man når längre och djupare. Det andra är att de alltid har ett positivt tänk. Eller ja, det är klart att de sett och ser och hör om saker där det inte går att tänka positivt, men inställningen. Idag sa Eva att hon inte tyckte om tanken på att folk ska donera pengar av dåligt samvete. Att vi i Sverige ska känna skuld för att vi "har det så bra" jämfört med de kvinnor vi sett på filmerna. Vi har rätt att må dåligt, kräva bättre förlossningsvård och kräva mer! Att det inte handlar om att jämföra lidande. På Instagram lade jag upp information om förlossningsväskan och fick då en kommentar om just detta. "Vi borde tänka på vår egen vård först" typ. Jag svarade, om menar fortfarande, att man kan ha flera tankar i huvudet samtidigt. Att vi inte bör ställa födande kvinnor i Tanzania mot födande kvinnor i Sverige (om vi nu skulle det så har vi det inte värst, trots att den som kommenterade verkade vilja påstå det). Vi är liksom födande kvinnor, punkt. Eva sa att det är mycket som skiljer våra liv åt. Men så mycket som också är lika. Bebisarnas utvecklas på samma sätt i våra magar, varje vecka händer samma saker. Födandet ser i det stora hela också lika ut. Hur lika vi är. Och hur man då ännu mer kan känna systerskapet i den här gåvan. Hanna berättade om en kvinna hon träffat som fött två barn (ej tvillingar utan med en tids mellanrum) hemma i sin hydda med hjälp av sin mamma. Båda barnen föddes för tidigt och trots att de försökte så överlevde barnen inte. De begravde dem där hemma vid hyddan. Hjärtat brister när man tänker på det. När hon blev gravid en tredje gång hade mamman hört om sjukhuset där man kunde föda med sjukvårdspersonal närvarande, där det fanns hjälp om det tillstötte komplikationer och vård av för tidigt födda. De begav sig dit i god tid och kvinnan fick föda sitt tredje barn där. Allt gick bra och hon var så lycklig att ha fått ett barn som fick leva. Hanna sa: "... och hon och alla de här ni sett föda på filmerna kan det mycket väl vara på grund av just ert bidrag som de får vara där". Tänk. Att ge bort en säker förlossning. Eller ett kejsarsnitt. Att ge någon möjligheten att föda säkert. Sedan pratade de mycket om det runt omkring. Hur kvinnor som föder där får hjälp med familjeplanering och så vidare. Information, kunskap. Så värdefullt. Om du vill ge bort en förlossning så kan du klicka här eller swisha 150 kronor till 90 00 217.
