Vet ni vad jag tycker det värsta är med vobbande/vabbande/pusseljobbande är? Att man aldrig känner sig bra. Allt jag stirrar mig blind på är det jag inte hann, det jag missade och det jag inte orkade. Jag är rätt dålig på att vara snäll mot mig själv när det kommer till jobbsammanhang. Jag vet tex att jag tänkte att en dag kommer vi att spela in podd och det kommer att bli teknikstrul och efteråt kommer det visa sig att inget blev inspelat. Det kommer ju hända en dag. För sånt händer. Och jag kommer på PAA-HAAANIK. Idag hade jag skrivit in möte på fel dag. Den känslan när man inser att man missat något – slösat på andras tid! Varit oproffsig. Usch alltså… (och då var den jag missat möte med VÄRLDENS snällaste och mest förstående man kan tänka sig...börjar lite gråta när jag tänker på hur snäll hon var) Och på tal om jobb så även om man inte missar som i att ”glömma” så kan det ju bli så att man måste ställa in eller flytta något som varit planerat och det känns ju också alltid så jobbigt! Är det liksom att man ställer till det för andra för känns så jobbigt? Ja så måste det vara. På detta så ser man också allt ogjort jobb som läggs på hög. GAH! Ja och så den lilla grejen att man känner sig som en dålig mamma i allt detta också. Först för att Nou får kolla för mycket på skärm och sedan för att man försöker göra småjobb under tiden man ska vara med henne. Sedan att jag är helt slut när Nou somnat och man ska köra kvällspass med storbarnen. Noll tålamod kvar, svintrött och stressad av allt som inte hunnits med. Ja men oj vilken mysig mamma jag känner mig som då. Det är ju dessa dagar man kämpar som en gnu (de kämpar!) för att kunna lösa allt på en okej-nivå, så går man runt och känner sig dålig för att nivån bara var okej. HUR KNÄPPT är det inte?! Hörni föräldrar som pusslar och trixar och fixar och kämpar med ALLT som ska göras – heja er! Heja heja er!! Glöm inte att zooma ut, se allt du gör! På riktigt, se allt du gör! Fler påminnelser till självkritiska föräldrar finns här!
