Ett lite svamligt inlägg om något som skavt en ett tag men som är lite svårformulerat... Vissa saker är man ju så van vid att man nästan glömmer bort det skeva. Jag har senaste tiden gått runt och tänkt på det galna i att tjejer måste vara snygga. Det är såklart ingen nyhet, that's det härliga idealet. Men okej, när jag säger "tänkt" så menar jag mer "blivit mer och mer arg över". För det är ju så att det kanske är lättare för kvinnor nu att göra olika typer av karriär, att ta sig in på tidigare mansreserverade roller, synas och höras mer. Men då gäller det faktiskt att vara snygg också. Och med snygg menar jag alltså "normsnygg". Smal, slät och fräsch. En snygg och slät yta är liksom gräddfilen till framgång. Men du ska bära din snygghet på rätt sätt också. Vara naturligt snygg, posera men ej uppenbart, vara smal men inte banta, äta som en galning men inte lägga på dig, lägger ner tid på utseende men inte bry dig. Jag säger inte att de som lägger tid på utseende eller syns som snygga gör fel på något sätt. Det är ju i princip omöjligt att göra rätt. Tjejer får sedan start veta att utseendet är det viktigaste. Nej det är inte överdrivet, det ÄR det vi får veta. Ytan är det allra viktigaste för en tjej. Vi lär oss ju också vad vi ska läsa in när vi möter normsnygga människor. Precis som vi lär oss vad vi ska läsa in när vi ser de som bryter mot utseendenormerna. Ett extremt tydligt exempel är "tjock = lat". Att "smal och fräsch" innebär liksom per automatik att man "tar hand om sig" medan allt annat betyder motsatsen. Vilket såklart inte stämmer alls! Jag tänker på idrottare, komiker eller skådisar, vilken skillnad det är om de inte bara är begåvade utan också snygga. Jag tänker på barnskådisar som växer upp och inte riktigt lever upp till det normsnygga, hur det fixas och kämpas med deras utseenden så de ska bli tillräckligt snygga. Det är sorgligt tydligt att de måste kämpa, för annars är det extremt svårt att lyckas. Sedan tänker jag på män. Som också måste leva efter utseendeideal, men som ändå har många fler vägar att gå. En man kan vara smart, duktig, framgångsrik, rolig, ambitiös och så vidare, utan att vara snygg och ändå göra succé. Och på tal om det – ålder. Kvinnor får ju som vi vet inte åldras. Män blir visa, får pondus. Kvinnor ... förfaller. Men nåde den som försöker göra något åt det! Då ska det hånas och upprörda röster ska höras. "Hon var ju så fin innan!". Så trött på utseende. Hetsen och belöningarna som ges när någon ser rätt ut. Och straffen om du avviker. Du får veta vad som krävs av dig, annorlunda är inte okej, de som avviker från det normsnygga utan att skämmas får minsann höra. Så mycket hat och elaka ord, för att de existerar och syns. Och inte ens verkar skämmas?! Tänk att det ska vara ett statement att existera. Tänk att det provocerar att bara synas om du inte passar in i en extremt snäv form. Så sjukt. Okej det var lite lösa tankar utan direkt början eller slut, så dela gärna med er av era klokheter i detta ämne.
