Min fina farmor tipsade mig om denna artikel förra veckan. Det ämne som Hanne Kjöller tar upp diskuterade jag och Mattias under en av våra bilresor i somras. Skönhetsideal och hur de lever vidare. Ska man förenkla rejält så tyckte Mattias att man ska få göra som man vill och jag tyckte att man borde kämpa emot idealet. Nu är ju inte allt svart eller vitt (tänk så enkelt det vore att ha åsikter då) och i grund och botten var vi ändå relativt överens. Jag känner givetvis att folk ska få förändra sina looks om de så vill, men frågan är ju varför man vill? Varför vill man spruta in ämnen i kroppen, banta och skäras i? Det handlar nog sällan om en lust att få vara med om själva ingreppet utan oftare om en längtan efter att nå lycka genom att matcha ett ideal. Jag tänker lite drömmande att om vi gick ihop och jobbade emot idealen så skulle det vara mycket enklare att inte passa in i dem. Det tar så mycket kraft att försöka passa in i rådande ideal. Men det är fasen inte lätt att stå emot heller! Man läser in så enoooormt mycket i att exempelvis vara smal. "Smal och lycklig" är liksom ett och samma, i dagens samhälle. Vi matas med dessa ideal varenda eviga dag, överallt! Var går gränsen då? Är det okej att justera något som gjort en olycklig i flera år? Behöver man ens vara olycklig, ska man inte få göra vad man vill med sin kropp? Om man har rynkor kring munnen som gör att folk tror att man är sur hela tiden, är det okej att justera det? Är just det mer legitimt än att någon som "bara" tycker det är fult med rynkor? Inte ska man väl lägga sig i vad andra gör med sina kroppar! Låt folk göra vad de vill, så länge det inte skadar någon annan! Fast det är just det...vem skadas inte av dessa skeva ideal? Och göder vi dem inte genom att eftersträva dem? Jag skulle inte påstå att jag själv inte göder ideal, på ett eller annat sätt, typ dagligen. Gör vi inte alla det? Så detta inlägg är inte ett försök att moralisera utan diskutera! Jag tycker det är så sorgligt med all energi som läggs på att känna sig ful och fel. Så mycket tid som går åt att skälla på sin kropp. Så stort utrymme utseendet får i vår vardag! Fasen alltså! Det gör mig ledsen! Så ...Vad tycker ni om allt detta? Vad har ni för tankar om kroppen, idealen och strävan efter skönhet? Längst brön när man dör vinner! Här är lite annat jag skrivit angående kropphetsen: Tankar om kroppen Ja jag HAR problem med mig själv!
