De flesta är, när man frågar, ganska överens om att sex ska man ha när de inblandade vill. Inga konstigheter. Allt annat skulle vara övergrepp. Men det är ju inte alltid så enkelt. Jag har haft flera veckor här på bloggen med tema sex – "sexveckor". Det känns som ett ämne som behöver lyftas med jämna mellanrum. Idag skrev fantastiska Bakingbabies-Mia så bra på sin Instagram. Om sexet i gråzonen. Utdrag ur inlägget: "Sexuellt våld är ju uppåt väggarna fel och galet, men gråzonerna är flera och också så sjuka. Kvinnor fostras till att göra våld på sig själva när penetrationssex är norm och det dessutom krävs för att uppfylla "att vara kvinna". Är inte det vansinne?" Under mina temaveckor har många vittnat om pressen på att "komma igång" efter att man fått barn. Man har hört från omgivning och ibland till och med från vården. Varför är det så viktigt att komma igång? Många kanske VILL komma igång med sexet. Jag vet att någon kommenterade så fint att hon liksom hade lust att ha lust, ville vilja. Typ så. Och så kan det ju vara såklart! Men långt ifrån alla vill. Man kan inte prata om "måsten" när det kommer till sex! Det är extremt viktigt att poängtera att det kan ta tid, att man ska ha LUST innan man kan börja ligga. Att man aldrig ALDRIG ska ha sex emot sin vilja. En kvinna går igenom så otroligt mycket under en graviditet och en förlossning. Många upplever att kroppen känns annorlunda, ÄR annorlunda. En del kanske inte känner sig så bekväma med sin nya kropp, måste få tid att vänja sig. Få tid att vänja sig vid den nya rollen som mamma. Vid sömnbrist. Vid all kroppskontakt. Vid att aldrig vara ensam. Vid att alltid vara där, finnas nära, stilla bebisens behov. Att ställa om till att bli en sexpartner, känna sig sexig, känna lust, vilja vara nära. Det är liksom inte alltid gjort på en handvändning. Vad man pratar extremt lite om när det kommer till sex över huvudtaget tycker jag är annat sex än det som innebär penetration – upprepning tills mannen kommer – slut på sex. Och man pratar väldigt lite om det runt omkring. Om trygghet, kärlek, närhet. Om KOMMUNIKATION. Jag pratade med en familjerådgivare som ville använda några av mina illustrationer till en "kurs" för par. Han berättade att det fanns väldigt lite forskning på sex i långa relationer. Troligtvis för att det är lite tabu att prata om. Allt ska väl bra flyta på? Men tydligen kommer det mer och mer nu. För att det behövs. Nyckeln verkar i alla fall vara kommunikation. Så klart, känner jag. Ja, jag KÄNNER "så klart" – att det är självklart att man ska PRATA om sex i relation. Men jag är himla kass på att göra det. Jag tycker det är supersvårt! Jag vet inte varför. Kanske är det för att man inte vill såra, eller pressa, eller konstatera saker som inte känns bra? Eller att det ska bli FÖR laddat och så kan man inte ligga alls sedan?! Jag hörde en så bra sak, om ett par som när de skulle diskutera sexlivet lade känslorna åt sidan. Så att de kunde prata fritt utan att trippa på tå eller trampa på tår (många tår här känner jag?). Jag förstår ju att saker känns även om man bestämmer att det inte ska kännas, men jag tror att omformuleringar och trevande försök att säga saker kan leda till missförstånd och feltolkningar och onödiga konflikter. Klarspråk är ibland det bästa, tydlighet som gör att man förstår varandra.
