Jag tänkte på Anders Hansens sommarprat. Jag tyckte om det. Kanske tyckte jag allra mest om det för det kändes så lätt att bli rätt. Jag behövde inte löpa milen fyra gånger i veckan, det räckte med att röra sig och få upp pulsen en gång om dagen. Så lätt tänkte jag! Och har sedan dess öppnat hälsa-appen i telen och sett hur extremt lite jag rör mig varje dag. Jag borde röra på mig mer, har det malt i skallen. Skärmtiden ska man dra ner på. Där var det också nyanserat och vänligt. Lämna den utanför sovrummet. Känn inte skuld över att du har svårt att släppa den, den är konstruerad för att sno åt sig hela dig. Å så skönt tyckte jag, det var inte jag som var kass, jag är bara normal! Sedan dess har jag ständigt kollat min skärmtid. Gått in och mätt, känt mig lite dålig som har så pass mycket skärmtid och ursäktar mig med en massa anledningar. Jag läste Happy food och blev pepp på att få i mig allt bra - man kan ju typ äta sig lycklig?! Hur coolt? Fick dock ångest över allt jag inte får i mig... och över hur dyrt det är med nötter. Minska på socker verkar vara näst intill tvång om man ska överleva... så måste det ju vara om det blir ramaskri över isglass en gång på en förskola. Eller när man talar om att det är okej att ha i lite äpple OM man måste ha lite sött i smoothien. I början. Efter ett tag är det bra att stryka det. Det är lätt att undvika dolt socker, lusläs bara varenda innehållsförteckning. Eller gör all mat själv från grunden. Men var försiktig med råvarorna. Man vill ha ekologiskt, tänk annars på all skit du får i dig! Men ekologiskt från andra länder, är det verkligen så miljövänligt? För vad spelar det för roll att du ger dina barn genomtänkt sockerfri näringsriktig hemlagad ekologisk mat om naturen ändå håller på att braka ihop? VARFÖR TOG DU BILEN TILL AFFÄREN NÄR DU KUNDE HA GÅTT?! Man får ju lite lust att dra fram ett paket cigg och en radda munkar, boka flyget till Karibien eller kanske låsa in sig plöja serier i några veckor. Vad vill jag då säga med detta inlägg som så muntert gick från pepp till depp? Att till och med det enklaste lilla tipset kan bli de tre tusen enklaste små tipsen och plötsligt sitter man där - inte nöjd med allt man klarade utan missnöjd med allt som inte gick i lås. Vilket är så dumt! Skarva när du måste. Gärna lite oftare än så. Du ska inte vara på gränsen, slita fram till nästan brak. Vi vet så mycket nu för tiden. Vi vet hur vi ska och bör göra! På alla plan. Det som verkar så enkelt blir tillsammans med allt annat ytterligare en kloss att placera högt uppe på prestationstornet (vilken småbarnsmamma-metafor). Kom ihåg det! Jag tycker fortfarande Hansens sommarprat var bra och inspirerande! Men jag misstänker att det ibland kommer att landa fel hos mig och bli omvandlat till dåligt samvete. Det var ju så lätt, ändå får jag inte till det?! Men som man säger: jättemånga ”lätt” blir ju tillsammans ”svårt”. (Okej det säger man inte alls, men det blev ju så bra avslut på inlägget).
