Ett ämne som kommer upp väldigt ofta. Som jag, precis som vanligt, skrivit tusen inlägg om i huvudet men det kommer inte ut för det blir för många ord. Så min nya trend är att försöka fatta mig kort och faktiskt skriva om saker, istället för att ha lååånga inlägg i huvet. Här kommer mina tankar om Villervallas reklam, kön och blått och rosa. Det är inte nåt fel på kön. Det är grymt bra att vara tjej, tycker jag. Det är också grymt bra att vara kille. När jag fick döttrar blev jag jätteglad. Hade de haft snopp hade jag också varit jätteglad. Om könet är det allra första man vrålar efter så fort barnet gjort sorti snippvägen eller kejsarvägen, så kan jag tycka att det är lite underligt. Det finns så många frågor som känns viktigare: typ hur mår barnet? Hur mår mamma? Är alla ok? Verkar hen andas ordentligt? Med mera. När dessa saker landat så tycker jag inte att de är så konstigt att fråga om det är en pojke eller en flicka. Om jag skulle titta ner på barnet på mitt bröst och fråga ”blev det ett barn?” så skulle jag tycka att det kändes märkligare. Jag har faktiskt, kanske helt galet, förutsatt att det skulle vara just ett barn. Vidare finns det inte så många frågor att ställa kring en nykläckt. Ni vet, vikt, längd, hälsa. Kön. Ja. Man kan ju inte fråga efter favoritförfattare, drömmar och mål, intressen eller politiska åsikter. Så sammanfattningsvis tycker jag inte att det är FULT med kön. Jag gillar kön. Men det kanske inte kommer före hälsa om man snackar prio. (En lång parentes: Jag tycker dessutom om att veta kön. Om jag läser en text om samtycke, feminism, politik, ekonomi, kärlek och så vidare, så tycker jag faktiskt att det är intressant att veta vem som skrivit texten. Eller lite kort fakta om denne i alla fall. Typ ålder och kön. Beroende på text så kan jag också vilja veta mer. Det kanske är fel av mig? Jag läser med olika ögon om det är en äldre man som skriver om feminism än om det är en ung tjej, till exempel. Jag tycker mig ana att man har olika erfarenheter i livet om man varit tjej eller kille, är 70 år eller 25 år...) Rosa och blått då? Problemet ligger ju inte i om man klär sitt barn i rosa eller blått, problemet är ju att barnet riskerar att behandlas annorlunda beroende på klädsel. Om mina döttrar är klädda i rosa klänning så kommer de garanterat att behandlas annorlunda än om de har jeansshorts och svart t-shirt. Jag är helt övertygad om det, utan att ha gjort någon som helst undersökning. Så att säga att det är fånigt att dividera om rosa flickor och blå pojkar, att himla med ögonen och dra långa suckar ”ååh det där igen” tycker jag bara tyder på ignorans. Klart som fan det gör skillnad. Frågan är bara hur du vill att dina barn ska behandlas och uppfattas, och hur DE vill behandlas och uppfattas. Mina barn har rosa kläder. Också. Vi behandlar dem inte olika när de har den rosa fleecetröjan jämfört med när de tar av sig till den blå tröjan under. Men andra kanske gör det? Jag kanske gör det med andra barn som jag inte känner? Behandlar dem olika om jag ser att det är flicka eller en pojke. Alldeles säkert gör jag det. Jag är ju ett resultat av vad jag levt med hela livet. Det betyder inte att jag är en dålig människa, bara att jag måste påminna mig själv om sådant här ofta. Och en avslutande fråga på ämnet barnkläder. Vad är det för fantasilösa kreatörer som ligger bakom alla dessa blå och rosa, eller snarare ”killiga” och ”tjejiga” kläder? Herregud, det finns ju en milslång färgskala, miljoner tryck, mönster och former att välja och vraka från! Det handlar ju inte ens om att ”tänka utanför boxen”, snarare bara att ”tänka”. (och till den som vill upplysa mig om alla könsneutrala barnkläder det finns nu för tiden säger jag redan nu – tack! Jag vet faktiskt det och tycker det är superkul! Fortfarande är det tröttsamt enformigt i de allra flesta butiker). En sista sak! Flera skrev om just detta i mitt kommentarsfält på detta inlägg och jag kommer att svara på de kommentarerna, men jag ville ha tid på mig eftersom det är så intressanta ämnen, så därför har det dröjt. Tid är inte det jag badar i verkar det som… Men det kommer!
