På min lista om vad jag velat skriva om var nummer 1: reaktioner jag sett på Ebba Witt-Brattströms Århundradets kärlekskrig. Det första jag såg om denna bok var en delning på Facebook där mannen som delat en artikel som handlade om boken bland annat skrev: ”Om det var hustrumisshandel - polisanmäl!” Här tänkte jag att det var en oerhört korkad kommentar, men att det nog var ganska unikt att tänka som han. Och lät tangentbordet vara och scrollade vidare. Men glömde inte. Därefter stötte jag på Britta Svenssons krönika på ämnet. Även här skuldbeläggs kvinnan som lever i en relation där hon är förtryckt. Nu har Underbara Clara redan skrivit om det här med att vara feminist och inte ”leva som man lär”. Bland de bästa blogginläggen jag läst – läs det om ni inte redan gjort det! Sedan skrev Bloggkommentatorerna jättebra svar på Brittas krönika, läs här. Mitt inlägg handlar inte om Ebba Witt-Brattströms bok, eftersom jag inte hunnit läsa den ännu (jag ska). Det handlar om reaktionerna på en kvinna som lever i en relation med en man som förtrycker och manipulerar. Jag tänkte väl mest skriva om några saker som jag trodde var självklara men som tyvärr inte verkar vara det: För det första så är det inte så att man står i baren på krogen och en man grabbar tag i armen på en och säger: ”Hörru du ditt värdelösa kräk, jag tänkte att vi skulle bli ihop så jag kunde trycka ner dig ordentligt och få dig att må skit i en himla massa år!” I så fall hade det varit relativt lätt att tacka nej. Som jag upplevt det är det inte heller två helt olika sidor, en god och en ond, utan snarare sidor som verkade goda som blir mer och mer onda. Exempelvis ”väldigt kärleksfull” blir till ”väldigt svartsjuk”. Att en kvinna som lever i en sådan relation skulle vara svag är en helt felaktig bild enligt mig. För det första är det helt skevt att man fokuserar på kvinnan och hennes beteende när det handlar om den här typen av relationen. Varför accepterar hon det här beteendet?! frågar man sig. Man borde väl istället fråga sig varför HAN HAR det beteendet? Varför beter han sig som ett as? Igen blir det liksom kvinnans fel, denna gång för att hon är i en dålig relation, med någon som får henne att må dåligt. Det verkar som att man tänker att man ändå inte kunde räkna med mer från mannen. Eller det är så jag ser på det i alla fall. Att ställa krav på mannen i detta läge känns tydligen lönlöst, men en kvinna kan man sätta lite mer press på. Det är alltså enligt mig inte ett svaghetstecken att befinna sig i en den typ av relation där man blir manipulerad och nedtryckt. Det krävs en enorm styrka att befinna sig där och ständigt försöka att inte bli totalt mosad. Sedan krävs det en nästan överjordisk styrka att ta sig ur en sådan relation. Framför allt som att du faktiskt gång på gång blir övertalad om att du är rätt värdelös. I alla fall utan den mannen. Allt är inte heller alltid svart eller vitt. Som man så gärna vill tro. Vilket jag förstått att boken också belyser. Det finns ofta ganska mycket som är bra, även i ruttna relationer. Bra, som till slut inte räcker. Som kanske inte räckte redan för längesedan men som får extra mycket fokus och utrymme i försöken att försvara i sin kaotiska tillvaro. I försöken att försvara det liv man valt. I försöken att rätta till och hamna där man trodde man skulle hamna. När man går in i en relation så tar man med sig en hel del och ju längre man stannar desto mer skapas. Ett gemensamt boende är så mycket mer än en plats att bo. Det är investeringar, en typ av trygghet, även om det mesta känns otryggt, och så är det drömmar. Drömmar är inte lätta att lämna. ”Men så här skulle det ju inte bli …” Den man som skrev att det väl ”bara var att anmäla om det nu förekommit misshandel” vet uppenbarligen inte vad han pratar om. Det är liksom svårt nog för människor att anmäla en främling som utsatt dem för något hemskt. Att göra det med den man du tänkt dela livet med, skapat drömmar med, och i detta fall även har barn med, är liksom inte något ”bara”. Vad jag vill med det här inlägget är egentligen bara att man ska fundera över hur man ser på en kvinna som lever eller levt i en relation där hon blivit nedtryckt, manipulerad och/eller fysiskt eller psykiskt misshandlad. Vem man riktar sin kritik mot och vem man ställer krav på. Jag behöver själv tänka på det. Många behöver tänka på det ordentligt.
