En sak jag stört mig på under de utfrågningar jag hört och sett med partiledare är hur de absolut inte vill svara på frågor. Ibland kan man ju förstå att det inte finns helt raka svar, men ibland kunde de bara säga: ja om VI fick bestämma helt och hållet så skulle vi vilja det HÄR.Jag kan också störa mig på hur journalisterna VILL pressa fram ett rakt svar, när det är uppenbart att det inte finns ett sådant. Men allra mest stör jag mig på varför det är såhär. För jag tror det handlar om att man inte har minsta lilla utrymme för snedsteg. Du festar med vänner och du behöver ta drogtest för hela världen att se. Det är inte olagligt att festa, men folket (eller vem är det egentligen?) kräver sitt för annars är risken stor att du om några dagar är körd.Du säger något tveksamt, något skumt och det lyfts ut och lyfts fram. DET ÄR VAD DU TYCKER!!! Utan nyanser, gärna en rubrik, eventuellt lite utveckling i en ingress, men sedan orkar folk inte läsa mer. VILL inte läsa mer. För det är lättare när allt är svart eller vitt. Vilken sida väljer man? Gött, då kör vi på!Detta gäller konstigt nog inte alla. Har du noll förväntningar på att nån ska bete sig så kan de säga vad som helst. En högt uppsatt politiker som man inte räknar med har en moraliskt kompass kan skriva om återvandringståg med Kabul som nästa stopp och presidenter, VISSA presidenter, kan slänga ur sig den ena vidrigheten efter den andra. Medan andra inte kan festa med vänner.HUR SOM HELST. Vad jag tänker på med det här kravet på felfrihet är att det inte låter oss ha samtal. Alla sitter spända och väntar på att nån ska säga fel eller för mycket. Så kan man blåsa upp det i tidningarna och få en himla massa klick. För klick måste de ha för ingen vill betala för journalistiken och pengar behövs. För folk på instagram blir sura om DN lägger upp en artikel som visar sig vara låst. VARFÖR FÅR JAG INTE ALLT GRATIS!? Buhuu!När allt handlar om att inte säga en enda felaktig sak eller nåt som kan tolkas som nåt felaktigt så blir det inget kul att höra vad politikerna har att säga. För de säger ju ingenting. Alla sitter bara och krampaktigt håller sig fast i sin stol, sin position, sina ord fast de inte alls svarade på frågan. Och lite kan man ju förstå. För tre meningar bort kan de vara ute ur spelet. Om du inte är Trump eller Sverigedemokrat. Jag tänker lite att det här med att folket har fått så otroligt mycket makt har kommit plötsligt och gör oss alla lite höga. Vi kan plötsligt vara med och bestämma på riktigt?! Vi kan se till att nån blir av med sitt arbete/sin roll/sin position/sina samarbeten. VI kan avgöra! På riktigt!Vad man missar med all denna makt är ju ansvaret som BORDE följa. Vad är det vi gör? Varför gör vi det? Vad är det för krav på felfrihet vi har?När är det okej att göra fel och när förlåter vi? Vad sänder vi ut för signaler?Tro mig. Jag älskar att maktkåta idioter som håller varandra om ryggen och göder en rutten tystnadskultur inte kommer undan lika lätt! Jag älskar att det inte går att blunda för vad folket tycker och tänker!Men jag tycker inte att det är problemfritt. Det finns en himla massa i det här som inte är bra. Vi har fått en himla massa rättigheter. Men skyldigheterna då? Har vi inte skyldigheter att se till att nätet är en bra plats? Att förlåta? Att ha överseende med fel och låta folk förklara sig utan att skrika att det är dåliga bortförklaringar. Har vi inte skyldighet att ibland bara lyssna och inte attackera? Ska vi verkligen kräva felfriheten när ingen är felfri? Och vad vill vi att straffen för alla dessa fel ska vara? Ska de gälla alla eller bara folk i offentligheten?Vad vill vi att våra barn ska lära sig om hur man är som medmänniska?Jag gillar inte klimatet som skapats, det ger mig en dålig magkänsla när folk inte vågar prata och när tidningarna jagar klick. Det blir som en tickande bomb som bara väntar på att få explodera viralt...
