En tidig måndagskväll för inte så längesedan var Knivis och jag på Riche för att ta ett glas och spela in ett filmklipp. Jag gick till baren för att köpa en öl och en Ginger Beer. Den senare tog lite längre tid än ölen så jag fick vänta. Bredvid mig stod en man. Han pekade på ölen framför mig och sa: – Jag vill gärna betala den där. Jag tittade på honom kort och sa tydligt och artigt: – Nej tack. – Jo men jag vill alltså! – Nej tack. – Jag gör det gärna. – Den är inte ens till mig utan till en kompis. – Ja men jag betalar gärna hennes också! – Nej tack. – Vill du ha en räkmacka då? – Va? Nej tack. – Du kan ju ta bort brödet. – Va? – Ja räkorna är ju godast. – Nej tack. Nu får jag äntligen min Ginger Beer och kan betala och gå. – Blev jag just nobbad? frågar mannen. – Eh ja? Hur många gånger ska man behöva säga nej? Jag var rätt artig och väldigt tydlig. Jag var inte trevlig och inte otrevlig. Jag tittade inte på mannen i princip någon gång. Jag sa nej minst FEM gånger. Vad är det man inte förstår?! Här kan man ju också undra varför jag inte var mer otrevlig. Antingen sa någon drygt eller bara inte svarade. Det är inte helt lätt, det är obehagligt att vara otrevlig. Eftersom man vet aldrig vad som dyker upp. En person som pratat med len stämma kan plötligt vräka ur sig både det ena och det andra. Och det är obehagligt. Det är en balansgång. Att vara artig men inte trevlig. Att vara tydlig men inte prata för mycket. Att inte vara otrevlig men ändå avvisande. För det räcker inte med ett nej. Tydligen. Ett nej kan tydligen betyda: “fråga flera gånger”. Ett nej kan tydligen betyda “kanske ja”. Jag ångrar lite att jag inte frågade om han var helt trög i huvudet. Fast jag visste ju redan svaret på det. Och i det stora hela så handlar detta inte ett dugg om mig. Det handlar om dessa män, som inte fattar att ett nej är ett nej. Som inte verkar höra. Som inte lyssnar. Som inte har någon som helst respekt. Som tror att tjat är snällt? Gulligt? Charmigt? Tjat är respektlöst och obehagligt! Den här händelsen är liksom inte något unikt, något som sällan händer. Nej, det händer ofta. Räcker ett nej, eller krävs fem? Sju? Tio? När blir ett nej ett nej i dessa personers öron? Varför tror man att en kvinnas nej inte är ett nej?