Idag har jag varit på Läkarmissionen och pratat för personalen. Vad ämnet var? Hälsa! Jag blev ju lite ställd när jag fick frågan och tänkte att NU har de väl ringt fel person? Men det är ju för att begreppet ”hälsa” blivit kidnappat och ofta lyfts fram i sammanhang där jag tycker det verkar betyda raka motsatsen. Räkna kalorier och hårdträna dagarna i ända. Det verkar vara dagens syn på hälsa. Man vet att motion och sund kost är hälsosamt, så då drar man slutsatsen att jääääättemycket motion och jäääääättemycket fokus på kosten och dess innehåll måste betyda att jag inte bara är hälsosam utan jääääääättehälsosam... fast det funkar ju inte riktigt så. Dessutom verkar många tro att man kan se på folk om de är hälsosamma eller inte. Och det är inte så konstigt när man ser vilken typ av utseende som hyllas och vilket som hatas. Alltså på riktigt hatas. Det är galet. När rubriker som "Rasa i vikt" finns under kategorin hälsa i tidningar och på webbplatser... Jag fick i alla fall ta mig en ordentligt funderare kring hälsa och välmående. Något jag väl egentligen gör rätt ofta - men då alltid med fokus huvudet. Där kan jag direkt stryka kaloriräknande, för är det något som slår ut allt välmående för mig så är det just det. Det tar energi, det tar allt mitt fokus och det tar bort njutningen med mat. Det är inte hälsa för mig utan direkta motsatsen. Det är väl just det, att hitta sin egen ”hälsa”. Det här med att alla ska göra samma val och leva likadant är ju en underlig grej med tanke på hur olika vi är. Och den synen - att alla ska välja samma - förstärks enormt med sociala medier. Trender blir så otroligt tydliga och det kan svänga fort. Att gå emot trenderna kan också ge fritt spel för kritik. Det verkar vara förvånansvärt många som tror att det är okej att kliva in på personers Instagramkonton och ifrågasätta deras livsval - helt utan att någon bett om det. Ibland kan det räcka med att personen ifråga syns för att det ska väcka diskussion om hens sätt att leva. Så otroligt bisarrt och tyvärr så typiskt. Jag har en hatkärlek till sociala medier. Det finns så himla mycket fint där och på många sätt har det gjort mig så mycket gladare, lett till nya vänskaper, gett stöd, energi, inspiration och en karriär. Baksidorna är tyvärr också många; hat, hot, pekpinnar, tjuvnyp och rena lögner. Men om vi kollar på mer individnivå så tror jag inte att vi lärt oss hantera detta än. Tempot är enormt. Vi kan kolla sociala medier när som helst på dygnet och många gör det också. Kanske det första man gör när man vaknar och det sista innan man somnar. Och så en massa gånger däremellan. Obs! Inget dömande i det alls! Vi har fått tillgång till denna skatt - som det många gånger är - det ärt klart vi kastar oss in! Men jag tror det är viktigt att fundera på hur det får oss att må. Hur det får MIG att må. Det ger ju onekligen kickar! Allt från att få bli riktigt upprörd, till att få inspiration att göra om där hemma, till vad man ska göra för tårta till barnens kalas, till vad man skulle vilja ha på sig för kläder. På bara några minuter har du fyllts på med en massa information. Hur tar du emot den? Gud vad alla har snygga kläder! Mina ser ut som ... ja det de är, lätt slitna, fläckiga från barnfingrar och dålig passform sedan jag tvättade dem i för höga grader. Och så matchade hus alla har?! Sovrum som man SER att man sover gott i - hur kan stök plötsligt se mysigt ut?! Och varför gör det aldrig det hos mig?! Och kärlek. Alla verkar BADA i kärlek! Småbarnsåren verkar bara ha gynnat kärleksrelationen, det ser jag ju på den där familjeselfien! Hur lyckliga de är! Är det bara vi som bråkar om vab, egentid, städning och tvätt? Är det BARA jag som vill vråla könsord ca varje morgon när vi återigen är försenade och inget verkar klaffa. Ja det ÄR bara vi. För jag såg en instagrampost där en förälder berättade om den mysiga, äventyrliga promenad de haft till förskolan. De lekte en lek och hade så roligt att de blev lite sena, men alla tog det med ro och föräldern konstaterade hur smärtsamt det var att behöva skiljas åt från sina bästa vänner - barnen. Gud jag måste vara en värdelös förälder, jag höjde till och med rösten. Flera gånger. Och det var inte ens en ovanlig grej. Ingen annan har det så risigt som jag. Det är det här jag menar. Man glömmer bort att sociala medier fungerar som människors personliga reklamfönster. Här har man, som de bekräftelsetörstiga varelser de flesta av oss är, fått en enorm möjlighet att få visa upp allt duktigt vi gör och allt fint vi har! Det är klart vi tar chansen! Vem vill INTE att folk ska veta att man sprang en mil nyss? Du behöver inte en vråla det till grannen på gräsmattan bredvid, eller ringa en vän. Med ett litet klick kan dina 300 närmaste vänner få veta och du kan bada i lajks och peppande kommentarer. Du är så duktig!! Wow! Heja dig! Shit vad grym du är! Människors små, korta ögonblick i livet blir en sanning för hela hens liv i betraktarens öga. Alla familjer blir konfliktfria, alla par älskande, alla hem städade och vackra och alla människor snygga. Inte underligt man känner sig skitig, dålig och som en kass förälder eller partner. Jämförelsesjukan slår till med full kraft. Och den mår man inte bra av. DÄR kom alltså kopplingen till hälsa. Hur får detta MIG att må och hur kan jag styra det till att påverka mig mindre negativt? Mitt ständiga tips är att avfölja och att pausa. Checka av dig själv ofta! Du kanske började följa ett inredningskonto eller ett träningskonto för att du blev inspirerad! Det kanske fick dig att må bra och gav energi. Gör det det fortfarande? Plötsligt så kanske det istället ger dig dåligt samvete, för att du inte hann med eller orkade de träningspassen du planerat. Eller så kanske du börjar tycka illa om den där soffan du en gång älskade för du vet att det skulle vara så mycket bättre med en i mörkgrön sammet. Ja men då kanske det är bättre att avfölja ett tag? Du kan alltid återvända! Är det nära vänner som ger dig känslan av otillräcklighet (har de ALDRIG ens en mini-livskris i den där familjen eller?!) så kan det vara svårt att avfölja. Då kan man pausa, eller bli väldigt snabb på scrollfingret. Ge dig själv ett break!
