Ni som hängt med mig länge vet ju att jag inte tar ton lika ofta som i bloggens begynnelse. Dels för att jag tycker det finns många som säger det jag vill ha sagt som jag kan dela istället, men allra mest handlar det om att ta tillvara på energin – tyvärr! Att tycka saker öppet innebär ofta diskussion. Förr kunde jag nog få energi av att diskutera med folk som inte tyckte som jag. Känna glöden av att behöva reflektera på djupet, att försöka förstå hur den andra menar och sedan landa ännu mer i mina tankar. Eller för all del, hitta nyanser och ändra mig. Sådant händer ju emellanåt också.Jag hörde på Talk show på P1 där de pratade om just åsikter och vikten av att testa andras åsikter för att öka förståelse för varandra. Hur det är ovanligt och hur klimatet blir mer och mer polariserat. Kanske är det lite därför jag inte orkar heller. Diskussionerna har kanske hårdnat ... Jag skulle verkligen inte orka med ett drev just nu, oavsett om jag kände 100% för det jag skrev eller ej. Jag skrev för längesedan om att vara rädd för män och jag var som ett utskitet äppelmos efteråt. Att läsa så många kommentarer om att man är sjuk i huvudet, vidrig, att det är nåt fel på en osv osv gör liksom något med en. Tyvärr även om man också får pepp och kärlek. Det äter sig in. Man blir matt.Jag delade i stories igår Lisa Magnussons text om hur dagens syn och diskussioner om transpersoner påminner om hur man pratade om homosexuella för inte alltför längesedan. Läs den om den inte är låst! Och fick ganska snabbt mothugg på DM.För mig är det obegripligt hur vita feminister kan se transpersoner som ett sådant hot. Att samtalet ska handla om offentliga toaletter och omklädningsrum. "Transpersoner blir i större utsträckning än övriga befolkningen utsatta för kränkningar, trakasserier, våld och hot om våld.[...] Det är också betydligt vanligare att transpersoner har suicidstankar eller har genomfört suicidsförsök." källa RFSLJag kan inte förstå hur man kan göra det här till ett hot mot kvinnor och feminismen. Men egentligen orkar jag inte ta upp det. Och det är sorgligt. Men jag orkar inte diskutera med folk som redan bestämt sig för att dessa transpersoner "liksom egentligen är män" och därför "majoritet". Jag orkar inte för jag blir så frustrerad och ledsen och uppgiven. Transpersoner är utsatta, hotade, hatade... och de är minoritet. Och människor som blir rädda för det okända – i detta fall transpersoner – får jobba med sig själva. Inte jobba emot minoriteter, som Lisa Magnusson så klokt skrev.Men ja, nu skrev jag lite om det i alla fall. För nej, transpersoner är inte ett hot mot feminismen och de behöver all pepp och kärlek de kan få. Inte en himla hitte-på-diskussion om ett eventuellt kanske-scenarie på ett badhus. För om vi ska ta den situationen så är jag rätt övertygad om att transpersonen är den som är absolut oroligast och mest utsatt i det rummet.Gah.
