Jag hörde att kommentarsfältet på Sanna Nielsens Facebook hade ballat ur när hon lade upp inlägg om att hon var årets julvärd. Så typiskt tänkte jag och gick in och kollade. Det var värre än jag trodde. Det var fasen helt sjukt. Så enormt många kommentarer om hennes tröja. Alltså va?!! Tydligen var det en del om läppstiftet också. Jag orkade inte läsa alla. Läste tillräckligt många. – Grattis till en jättefint jobb – förresten, skitfula kläder du har! Så skulle man givetvis inte säga till någon. Men på Facebook kan man ordbajsa ut varenda liten tanke. Tala om exakt vad som studsar runt mellan öronen just precis då. Skriva ner det. Inte tänka efter en sekund. Bara ta den där känslan av UPPRÖRDHET som man kände när man såg en kvinnas bara axlar, en tröja man inte tyckte var fin och ett par röda läppar – och spy ut den i kommentarsfältet. Förskräcklig tröja, lilla Sanna. Tål du inte lite kritik??! Kritik ska man tåla minsann, om man har mage att synas! För ja då ska man SYNAS, från topp till tå, och bedömas och dömas. Inte för det du gör, utan för hur du ser ut. Så långt vi har kommit, med denna fantastiska syn på kvinnan och hennes roll. Stackars Sanna. Fy fasen.
