Min kompis var hos tandläkaren häromdagen. När hon låg där i stolen med munnen full av slangar och tandläkarverktyg passade tandsköterskan och tandläkaren på att småprata lite. Tandsköterskan tyckte att det var så skönt att SL fattat beslutet att förbjuda tiggeri innanför spärrarna. Det hade nämligen varit så besvärligt för henne eftersom tiggarna varit så tjatiga - bett om pengar, försökt sälja tidningar och en gång hade en följt med in på tåget och satt sig bredvid. Det var ju alldeles extra jobbigt eftersom "de är så smutsiga!". Vad som skrämmer mig med detta är: 1. Det är inte längre konstigt att ha dessa åsikter och tankar, man kan till och med småprata med kollegor om det, över kunders huvuden. 2. Att man helt utan skam talar om hur man tycker att man är värd mer än andra människor. 3. Att man inte överhuvudtaget funderar över: varför ber de mig om pengar? Varför är de så envisa? Varför är de smutsiga? Och när jag slipper se dem i mitt überpriviligierade liv, vad händer då i deras? Man kan se det som en fördel, att folk inte längre döljer dessa åsikter, eftersom man då kan bemöta dem och diskutera. Men det verkar tyvärr vara bli som en epidemi. Det liksom sipprar fram ur varje hörn och smetar ner. Och det är nu helt okej att tala om att en viss typ av människor borde man helt enkelt rensa bort.
