Kritik är inte lika med avundsjuka!

Har spenderat en stund i ett kommentarsfält (tack för tips @attvaljevrede ). Hanna & Amanda blev av Jenny Strömstedt i en artikel på Expressen aningen kritiserade gällande deras marknadsföring av en av deras produkter och svarade då med att kritiken skulle vara "typiskt tjejer". Typ.

I kommentarsfältet skrev folk att kritiken var "kvinnohat" och "klassisk avundsjuka". Någon skrev också att "om man inte har något snällt att säga så ska man vara tyst."

Okej. Det här går ju inte. För det första. Uttrycket "om man inte har något snällt att säga så ska man vara tyst" funkar ABSOLUT om någon vrålar "ful!" "Idiot" eller annat icke konstruktivt i kommentarsfält. Man ser ju rätt kvickt om personen som kommenterar har en poäng eller bara vill kasta skit. Är det skitkastande som är syftet, ja då stämmer uttrycket, då ÄR det bäst att hålla klaffen, ta bort fingrarna från tangentbordet illa kvickt! Är det saklig kritik, nej då är det inte bättre att vara tyst. Vad händer då med diskussionen? "Nej jag håller verkligen inte med om det här, jag tycker inte att det stämmer och tror det finns problem om alla köper detta upplägg - det är bäst jag håller tyst så ingen blir stött". Inte så bra eller hur?

Att kalla saklig kritik för "kvinnohat" gör mig dessutom arg! Kvinnohat är inte ett sakligt och trevligt eller för den delen bitskt och irriterat ifrågasättande. Kvinnohat dödar! Kvinnohat trycker ner och förstör. Det går inte ens att jämföra.

Och avundsjuka? Kom igen!! Detta är det mest tröttsamma argument jag vet. Så fort man kritiserar framför allt kroppshets så vrålar folk "avundsjuka!!!". Som att kvinnor inte skulle kunna ha åsikter på riktigt, utan att det egentligen alltid handlar om önskan att se ut på ett annat sätt... gäsp.

"Låt folk göra som de vill!" är också ett klassiskt argument. Det låter fint men om vi tänker lite längre så håller det självklart inte. För det folk vill göra är inte alltid bra och anledningarna till att man gör "det man vill" kan vara på fel grunder. Ta bara exemplet bantning. Jag tror det finns rätt många bantare som, om de verkligen fick välja, skulle avstå. Men på grund av sjuka ideal och denna enorma utseendepress och hets så gör de det ändå. Kan vi då fortsätta prata om att folk ska få göra som de vill? Alla får ju faktiskt göra som de vill, men det är inte att argument för att "slippa kritik".

Vad gäller kritik av kvinnor så tycker jag absolut att man ska tänka ett extra varv. Varför då? Jo för att det är så lätt att kritisera kvinnor. Kvinnors väg är extremt snäv, det finns en liten, liten stig att balansera på och tar du minsta steg utanför så riskerar du en shitstorm. Så jo, ibland anser jag att en del kritik uppstår för att det är en kvinna som synts, hörts och haft något så galet som en åsikt eller två. Men främst handlar det om hur kritiken framförs.

Jag är övertygad om att kvinnor är kapabla att hantera saklig kritik och bör också göra så. Vi behöver inte silkeshandskar eller medhåll för syns skull. Jag förstår att Hanna & Amanda tycker det är jobbigt att bli kritiserade, speciellt eftersom det blir så omfattande när man är stora profiler. Men att slå bort kritik med "typiskt tjejer" är inte, enligt mig, en väg att ta. Dessutom i feminismens namn?

Istället kanske man ska lyssna på kritiken, varför är det så många som reagerat här? Är det något vi ska fundera på att ändra? Har folk missuppfattat oss? Och så vidare. Det kanske man gör, men i så fall mycket diskret och bakom bilder av försvar.

Jag kan sakna det. Att folk ÖPPET visar att de lyssnar på kritik. Det finns få saker som får mig att respektera en person så mycket som när de visar att de lyssnar. De hör vad folk säger och tänker ta sig en funderare.

Man behöver givetvis inte alltid tycka lika, herregud, tvärtom! Vi ska tycka olika! Men förutom att tycka en massa så måste vi lyssna. Och höra. Vi måste fortsätta granska kritiskt, Inte hålla tyst, för att det man hade att säga inte bara var snällt medhåll.

Såhär kan det kännas när man får kritik. Så känner jag. Alltid. Men man lär sig rätt mycket när den där initiala känslan passerat.