Ett år gav Mattias mig ingen födelsedagspresent. Han är himla bra på presenter och lyckas alltid pricka rätt, så jag såg fram emot vad som skulle komma, till slut då. Han sa inget om den uteblivna presenten på morgonen och jag tänkte att det kommer väl en ikväll. Men det kom ingen på kvällen heller så jag tänkte att han var någon dag sen kanske. Efter en vecka hade han fortfarande inte sagt något om det hela så jag undrade lite försiktigt om jag skulle få någon present? Han sa att han inte hade kommit på något bra att köpa så han hade struntat i det. Hahah, lite kul att han inte sa något om det?! Hur som helst, detta har han ju sagt att han ALDRIG ska göra igen pga allt tjat efteråt om hur jag inte fick någon present. BRA! Tänkte jag. Fast egentligen… jag tycker ju innerst inne att grejen är bra. Att kommer man inte på DET DÄR att ge bort så ska man ju inte ge bort något alls, eller hur? Jag tyckte länge att det var det ALLRA bästa med julen, att få ge bort presenter. Jag började handla klappar i oktober, och tre veckor före jul slog jag in alla på nytt eftersom jag hunnit tröttna på paketen som legat under min byrå i två månader. Men det var längesedan jag hade sådan framförhållning och helt ärligt sådan lust. Nu för tiden är det för lite tid att tänka efter vad folk verkligen behöver och kan tänkas vilja ha. Och så många HAR ju redan det mesta av vad de behöver och önskar. Dessutom får jag andnöd av TANKEN på att gå ut och handla julklappar i sällskap av en miljon människor. Då är visserligen nätet världens bästa lösning, men då blir ju också julklappshandlandet just praktiskt och inte så mycket mer. Man betar av todo-listan där ”julklappar” är en punkt. Så läste jag ett inlägg på Facebook av en bekant, som Hanna citerar i sin blogg här – LÄS! För alltså, EXAKT SÅ! De där extra paketen, "bara för att". Det känns lite galet och det träffade mig så hårt!! Tycker man att det är 100% kul med julklappar så ska man ju verkligen go for it! Men för min del är det inte så längre. Eller inte helt i alla fall. Men för att inte vara världens största neggo: det FINNS julklappar som är kul! Till exempel så älskar jag att köpa kläder till mina systerdöttrar. Jag köper alltid de där kläderna som de INTE får av sina föräldrar, vilket leder till glädjetjut och att de har på sig de kläderna på 99 % av alla foton jag får skickat till mig efteråt fram tills att de är aaalldeles för små. Det känns ju alltid så fint! Det är ju SÅ alla klappar skulle kännas! Känns det så, då är det helt klart bra klappar! En sak till! Bästa klappen, speciellt om det är den där ”extra” klappen bara för att, är ju välgörenhet. Kör ALLTID på det, om du vill fylla ut utrymmet under granen. Kolla exempelvis Läkarmissionens gåvoshop här! Detalj ur bild jag gjort för BokaDirekt.
